Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Yttre glans och inre halt, några iakttagelser från Orientalistkongressen af Gunnar Hægerstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
inne på den sak, som dikterat och berättigar vårt omdöme.
Den orientalistiska vetenskapens storhetstid är förbi; då
Åkerblad, Ghampollion d. y. och Thomas Young tydde Fa-
raonernas heliga skrift, då Grotefend och Rask löste kil-
tecknens gåta, då Oppert skref sitt historiska verk och Max
Müller grundade den jämförande religionsvetenskapen, ut-
förde de vetenskapliga storbragder af den mest betydelsefulla
innebörd och man har icke rätt af dem begära något mera.
Men om deras efterföljare skola i någon mån vinna rätt till
samma berömmelse, måste de gå vidare framåt och icke
nöja sig med att å den en gång lagda grunden rada upp
materiel, af mer eller mindre värderik halt.
Det tillhör dem att draga ut konsekvenserna af sin ve-
tenskap, att låta hvad de inhemtat om de gångna tiderna
komma vårt nutida samfundslif till godo eller med andra
ord att gifva oss resultaten af sin forskning tillhanda i så-
dan form att de kunna inverka på vår verldsåskådning. Men
härför hafva de visligen aktat sig och därmed är ock den
orientalistiska vetenskapen i deras händer ofarlig och gagn-
lös. Icke ens Max Müller, hvilkens vetenskap dock af sig
själf synes rent af tvinga därtill, har vågat eller kunnat gifva
tillkänna den djupaste innebörden af sin forskning. Hade
han så gjort, borde han blifvit vår konungs gäst, icke å
Grand utan kanske snarare å en viss holme i Mälaren. Nu
må man brösta upp sig och säga, att vetenskapen är sig
själf nog, men dermed frånkänner man den ock sin för-
nämsta uppgift: att verka ombildande på människoanden, utan
hvilket dess ära är ringa och gagnet ytligt. Särskildt inom
den egentliga orientalistiska vetenskapen synes oss den en-
bart samlande vetenskapen vara af ganska underordnadt värde ;
ofta nog erfordras för att, sedan chiffren en gång är gifven,
tyda en mer eller mindre svårläst inskrift eller variant icke
större vetenskaplighet än den hvarje typ utvecklar, då han
har att i vinkelhaken återgifva d:r A. F. Åkerbergs eller
professor Angelo de Gubernatis moderna hieroglyfer. Skall
för öfrigt orientens visdom gräfvas upp endast för att be-
grafvas i några få lärdes damgömmor, hade den så gerna
kunnat få ligga kvar, där den låg. Grefve Landberg hade
därför ock fullt fog för sin maning till orientalisterna, att
de skulle sätta sitt mål högre än hittills, att deras uppgift
borde vara att förbrödra österns och vesterns folk och ned-
rifva den skiljemur, som medeltidens fanatism upprest dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
