Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
utkastet till den förbundstraktat, hvilken skulle utgöra för-
sta praktiska steget till de tre skandinaviska folkens union,
spred sig genast kunskapen derom i de svenska regerings-
kretsarne och framkallade betänkligheter hos en man, som
der, vid sidan af frih. De Geer och grefve Manderström,
intog en ledares plats. Denne man var frih. Gripenstedt,
finansministern. Den i sept, sammanträffade Gripenstedt
med sina kamrater i statsrådsberedningen och begärde upp-
lysningar om innehållet af förbundsförslaget. Kort derpå,
den 8 sept., enligt andra uppgifter d. 2 eller 3, hölls hos
anlända och lydde på svenska såsom det samma dag återgafs i Fædrelan-
det på danska: »22,000 mand kommer og Han selv». Men innan ännu
korrekturet var slutläst, »inlemnades» på byrån i »afskrift» Rosenmüllers
telegram, hvilket var affattadt i förtäckta ordalag: »Far kommer med drän-
garne» m. m. Sjelfva innehållet öfverensstämde emellertid med Sohlmans. Så-
ledes egde redaktionen till sitt förfogande samtidigt två telegram om sa-
ken, Sohlmans och Rosenmüllers, men endast det förra, icke det senare,
offentliggjordes. Detta är en faktisk rättelse i mina uppgifter. Återstår
mitt påstående, att Rosenmüllers telegram ålade emottagaren att icke offent-
hggöra innehållet. Elberling säger, att i intetdera telegrammet fans ett
dylikt förbehåll, och jag medger att hans vittnesmål är af vigt för Karl
Ploug. Hvad beträffar det Sohlmanska telegrammet, kan jag ej betvifla hans
utsago. Annorlunda ställer det sig såsom mig synes, med det Rosen-
müllerska. Elberling intygar sjelf, att det inlemnades i afskrift på by-
rån. Är han då alldeles säker på, att afskriften ock var fullständig? Den
omständigheten, att, såsom Elberling säger, det numera torde bli svårt ut-
reda hvem inlemnaren var, är betydelselös, eftersom han anser sig veta, att
telegrammet var adresseradt till en af de tre ifriga skandinaver — Carlsen,
Blixen-Finecke och A. Hage — hvilka hade sändt Rosenmüller till Stock-
holm. En af dem, A. Hage, var, om jag ej misstager mig, Plougs egen
svärfar. Elberling betonar, att Ploug icke var en bland Rosenmüllers sän-
demän. Någonting sådant har jag ju ej heller sagt. Deremot antager jag,
att Ploug hade på förhand god reda på Rosenmüllers beskickning, och i
sjelfva verket var förberedd på att så snart som möjligt emottaga medde-
landen om resultatet. Min underrättelse om det af mig omnämda förbe-
hållet har jag från en af de två personer, som måst ega den mest autenti-
ska kännedom derom. Jemför hvad som berättas om denna sak af
Posthumus, Ur minnet och dagboken om mina samtida, elfte delen, Sthlm
1874, sid. 138, 139, der äfven telegrammet om de 22,000 uppgifves vara
af Rosenmüller, hvarvid Posthumus särskildt tillägger: »mången inbillade
sig: af Sohlman». Ännu en anmärkning. Elberling meddelar, att Ro-
senmüllers telegram innehöll tillägget, att kung Karl aflemnat ett »bindande
skriftligt löfte». Detta tyckes mig redan i och för sig bort intyga för re-
daktionen af Fædrelandet, att löftet var »privat förtroligt» och icke ämnadt
till offentliggörande. Det synes mig derför äfven mindre exakt, då Fædre-
landet i sin förklaring dagen derpå, den 16, yttrar, att tidens korthet, innan
bladet skulle läggas i pressen, icke tillät redaktionen skaffa sig »någon
närmare upplysning» om depeschen. Rosenmüllers telegram var ju en kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
