Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
konungen på Ulriksdals slott en hemlighetsfull samman-
komst, i hvilken deltogo: frih. De Geer^ grefve Manderström,
frih. Gripenstedt, norske statsministern Sibbern och den
från Köpenhamn anlände grefve Hamilton. Allmänt har
antagits, att Ulriksdalssammankomsten betecknar en vänd-
punkt i Sveriges danska politik. I Köpenhamn trodde
man sig inom kort pålitligt veta, att »i denna samman-
komst bröts oåterkalleligen stafven Öfver den skandina-
viska alliansen.» 1 Detta skulle ha varit frih. Gripenstedts
mentar till Sohlmans. Antyder icke motsägelsen mellan denna förklaring
och det verkliga sakläget, att man önskade genom det tryckta ordet binda
det skriftliga löftet?
TiHägg. Sedan ofvanstående redan var skrifvet och uppsatt, erhöll
jag kännedom om en till Östgöta Correspondenten för den 21 sept, af G.
Rosenmüller insänd uppsats benämd: Några upplysningar i anledning af
Nnil von Qvanlens afhandling i Dagens Krönika under rubriken: Konung
Karl XV:s unionsförslag. I denna uppsats yttrar Rosenmüller angående
telegrammet om de 22,000: »Saken förhåller sig som följer. Både Sohl-
man och jag, som båda visste huru man väntade oeh längtade efter någon
underrättelse om hjelp från Sveriges sida vore att förvänta kommo, efter
att hafva talat med konung Karl, öfverens om att sända Carl Ploug ettför-
troligt telegram, som skulle afattas så, att man kunde förstå, att det ej borde
offentliggöras, Det lydde: »22,000 kronor bjudas, köparen kommer sjelf
för att afsluta affären», och skulle både mitt och Sohlmans namn stå der-
under. Så var öfverenskommelsen mellan mig och Sohlman, da jag om
aftonen gick från byrån. Men nu ser jag att Elberling i Danska Dagbla-
det upplyser, att det omtalade telegrammet blott var underskrifvet af Sohl-
man och lydde: »22,000 man kommma og han selv». Denna upplysning
har smärtsamt berört mig, ty jag kunde aldrig tro, att Sohlman bakom
min rygg handlat utan mitt vetande och tillika brutit öfverenskommel-
sen oss emellan. Nu förstår jag mycket väl, att Ploug kunde frestas att
sätta detta telegram främst i sin tidning, men jag tror ej, som von Qvan-
ten, att Carl Ploug gjorde detta för att lägga något band på konung Karl,
ty dertill är Ploug för ädelsinnad».
Kursiveringen i citatet är af mig. Som Sohlman är död, kan man
nu icke erhålla hans förklaring, som måhända skulle gifvit ytterligare upp-
lysningar i denna, som det visar sig, ytterst invecklade sak. Ganska be-
synnerligt förefaller det mig, att Rosenmüller först nu, genom Elberlings
inlägg, uppmärksammat att telegrammet i Fædrelandet icke egde den ly-
delse, hvarom han öfverenskom med Sohlman. Tillika är det en anmärk-
ningsvärd underlåtenhet af Rosenmüller, att han ingenting nämner om det
telegram, som — enligt Elberlings utsago — han själf aflät samtidigt med
det Sohlmanska. I hvarje fall kommer det sätt, hvarpå man genast be-
gagnade sig af kung Karls till Rosenmüller afgifna »bindande skriftliga
löfte» att stå för Fædrelandets egen räkning. Och detta sätt var ej ädelt.
Hufvudomdömet i denna sak kan väl anses stadgadt.
1 Vidar, Fremtiden, Politiske Betragtninger, Kbhvn 1866, sid. 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
