Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813
honom att vidfoga sina anmärkningar.» Det skedde så.
»Detta utkast är», säger danska riksrådsutskottet »på nå-
gra efter den svenska utrikesministerns önskan gjorda än-
dringar när, likalydande med det till Förbundet aflåtna svar,
som är dateradt d. 27 aug. 1863.»1 Det svensk-norska
kabinettet hade alltså gjort sig, både i sak och form, soli-
dariskt med det danska. Deraf följde nu visserligen, att
Danmark kunde med rätta betrakta Sverige och Norge
såsom sina medkämpar i det förestående kriget med Tysk-
land. Men deraf följde äfven, att grannlagenhet och plikt
bjödo danska regeringen att ej taga något vidare steg,
som kunde utöfva något inflytande på Danmarks ställ-
ning till Tyskland, utan att derom i förväg komma öi-
verens med den svensk-norska. Ett annat handlingssätt
måste ställa Sverige-Norge i det obehagliga valet att an-
tingen uppkallas till kamp i en ställning, som det sjelft
icke gillade, eller att draga sig tillbaka från en allians,
hvarom redan ryktet allarmerat Europa, utan att, af rid-
derlighet mot det af öfvermakten hotade Danmark, ens
kunna öppet angifva rätta orsakerna dertill.
Det »yttrande i det kongl. budskapet», som åsyftas i
Oktoberdepeschen n:r 101, träffade en mycket ömtålig punkt
i det svensk-norska kabinettets politik. Manderström hade
ifrigt förordat Holsteins utsöndring. Han hade tagit för
alldeles gifvet att, sedan sålunda helstaten blifvit upphäfd,
den gemensamhet, som återstode mellan Slesvig och Ko-
nungariket, skulle fortfarande ega sitt organ i det redan
bestående riksrådet, från hvilket Holsteins och Lauenburgs
representanter aflägsnats. Han erkände att detta stred
mot de s. k. öfverenskommelserna åren 1851-1852, hvilka
grundade sig på det af Österrike och Preussen uppstälda
förbehållet, att »Konungariket och Slesvig ej måtte förbin-
das genom något konstitutionelt band som ej tillika om-
fattar Holstein.»2 Han förutsåg, att denna reorganisation
1 Beretning fra det af Rigsraadets Folketing nedsatte Udvalg, II, aug.
1864, sid. 4.
2 Sedan Danmark 1848-1850 med kraft och lycka kufvat det slesvig-
holsteinska upproret och fått sin gamla historiska rätt till Slesvig erkänd
af Tyskland, begick det en stor oförsigtighet. Det lät österrikiska trupper
pacificera Holstein, emedan detta hertigdöme var tyskt förbundsland. När
sedan Danmark begärde Holsteins utrymning, gjorde Österrike svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
