Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Aktstycken. Bilagor till von Qvantens artikel - N:o 34. Till C. Rosenberg från E. v. Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genast skulle uppriktigt underrätta honom derom. Detta hans
förtroende var jag också fast besluten att motsvara, ty Danmarks
ställning var ju sådan, att motsatsen hade varit den största hjert-
löshet. Men min fasta öfvertygelse är den, att Monrad för hastigt
lät skrämma sig eller rubba sin intagna ståndpunkt. Hade han
gjort som han uppmanades i kung Karls andra bref, skulle saken
kommit på fotter. I stället kom han med den fatala punkten
om Holstein, som ju stred rakt mot programmet. Med allt detta
visar det sig, att Monrad dock ett ögonblick på fullt allvar om-
fattade förslaget. Så mycket besynnerligare är då den indiskretion,
som begicks i korrespondensen till Norsk Rigstidende, hvars slut-
strofer utvisa, att författaren haft kännedom om innehållet i Mou-
rads svar till Karl XV. Huru hade Krabbe, som ju var kor-
respondenten, fått denna kännedom? Krabbe var medlem af
Fædrelandets redaktion, och Ploug var vid den tiden Monrads
förtrogne. Dessutom kände Ploug förslaget ganska bra genom-
dig. Borde icke också detta nämnas?
Ploug utöfvade då, genom sin fanatism för Eidergränsen, ja
kanske ock för Holsteins bibehållande, ett olyckligt inflytande på
Monrads politik. Monrads och Plougs sista kort var: allt eller
intet! Det var ett hasardspel, ett förtviflans kast. De beräknade
så: Om Danmark förlorar allt, d. v. s. äfven hela Slesvig, skall
orättvisan häraf och det deraf väckta medlidandet bli så himmel-
skriande, att minst hela Slesvig kommer att skaffas tillbaka. Om
deremot Danmark, genom delning eller folkomröstning, med eget
begifvande afstår en del af Slesvig, kommer det att bli dervid,
och Eidergränsen fås aldrig mer tillbaka. Fantastiska, tragiska
beräkningar! Kristian IX inbillade sig väl å sin sida, att både
Holstein och Slesvig skulle kunna återfås i personalunion. Att
Monrad, som egentligen ej tillhörde det skandinaviska partiet, slut-
ligen återföll i detta heroiska: »allt eller intet», kan man för-
klara. Men med Ploug och de öfriga skandinaviska national-
liberala har det sig svårare.
Mitt andra vilkor vore, att du framställer kung Karls ställ-
ning sådan den verkligen var, utåt och inåt. Kristian IX hade
strax efter sin tronbestigning visat motvillighet, att ej säga rädsla
för skandinavismen. Hade kung Karl personligen infunnit sig
vid Fredrik VII:s begrafning eller efter hans död utsträckt sin
hand efter Danmarks krona, skulle kung Kristian ha stått sig
slätt. Men dertill var det svenska lynnet för ridderligt.
 andra sidan hade det svenska kabinettet gjort sin rykt-
bara reträtt. Ehuru visserligen Sverige i alla händelser bort skicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
