Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från parkett, av Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
moraliska rättvisan skipar dock dom till sist och alla författare
och författarinnor, som äro för ifriga och indiskreta i sina
verklighetsstudier, till skräck och varnagel blir författarinnan
vederbörligen afstraffad: hon blir rädd, afbryter sina observa-
tioner på den baronliga själens experimentalfält och mister sin
kära doktor, hvilken, fastän på det hela taget sjelf inte för
^ygg^g> tac^ vare författarens öfverflödande nåd i stället för
den till mera mogen ålder anlända författarinnan uppmuntras
med en ung knapt utsprucken ros representerad af baronens
unga dotter.
Pjesen gör intryck af att ursprungligen vara en tanke från
författarens sida att vara psykologisk och pejlande själslifvets
djup, men då han skulle ge sig litet längre ut, svek modet
eller allvaret eller begåfningen, de allvarliga momenten för-
lorade trovärdighet och så blandades in sådana fars- eller lust-
spelsmotiv, att det hela drogs ned och blef, för att låna tanke-
gång från en tidning, ett dåligt skämt med publiken.
Stycket har dock en stor förtjenst: språkbehandlingen.
Denna är ledig, fin och i allmänhet mycket naturlig; förf,
behöfver hvarken svordomar, bångmål eller jargon för att hans
dialog såsom sådan skall intressera och vara värd allt beröm.
Stycket spelades på det hela erkännansvärdt väl. Fru
Hartman, på hvars popularitet förf, uppenbarligen och med skäl
mycket räknat för sitt styckes lifslängd, hade en roll, för hvilken
hennes begåfning, utan all courtoisie, är alldeles för god. Det
var en sådan der ung komeditös, som friar för sin pappa, då
han sjelf är för blyg för det, som är en blandning af barn-
unge med romangriller och en ung flicka, hos hvilken kvinnan
börjar vakna. Af hvarjehanda drag i rollen påmindes man
om bland annat de båda flickorna i »Småflickor». Fru Hart-
mans sätt att ge sceniskt lif åt uppgiften förtjenar det
loford, andra redan gifvit. Fru Fahlman gjorde af sin besyn-
nerliga roll allt hvad som rimligen kunde begäras och mer
än det; hon talade särskildt mycket enkelt och naturligt. Fru
Bäckström var, såsom hon i regeln brukar, sannast och bäst i
de känsligare momenten. Fröken Klefberg gaf en anslående
och god bild af den gamla husfrun. Med en anspråkslöshet,
som skulle vara nästan otrolig för en aktör med någon inflytelse och
ännu mer för en mäktig verkställande direktör, hade hr Fredrik-
son tagit på sig en roll, som söker sin like i otacksamhet.
Om hr Hillbergs roll är något tacksammare, vill jag ej yttra
mig om, men inte föreföll han intresserad af uppgiften, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
