Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från parkett, av Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
inte vill jag, såsom man kan förstå af det ofvan sagda, till-
räkna honom det såsom något kardinalfel.
Detta var Dramatiska teaterns första nyhet; det åtföljdes
af en spansk fars »Sin pappa upp i dagen» utan annan för-
tjenst än uppsluppenhet och löjeväckande förvecklingar, saker
som dock antagligen icke skulle gjort någon större effekt, om
inte hr Svante Hedin utgjort centrum.
Från teaterns verksamhet i öfrigt har jag egentligen en-
dast fäst mig vid fru Bäckströms Julia i Galeotto. Får man
tro teaterrykten, skulle under föregående spelår åtrån efter den
rollen gjort alla teaterns damer yra i hufvudet, från fruar Bosin
och Hartman till fröknarna Ulrich och Åkerlund. Af de tre som
emellertid blefvo lyckliggjorda gick ovilkorligen fru Bäckström
bäst i land med uppgiften, hvad spelet beträffar, fru Rundberg hvad
utseendet. I början var visserligen fru Bäckström endast en
liten snäll och beskedlig flicka, och intet af den spanska da-
men, men när känslorna sattes i omlopp, växte hon andligen
och hon är ju alltid den som af teaterns damer bäst förstår
att ge verkliga känslor ett fullödigare och sannare uttryck.
Man har på ett par håll anmärkt mot hennes Julia, att den
vore för borgerlig och för litet högtragisk och storslagen och icke
kunde antaga förnäma, ståtliga later. Att hon är borgerlig, är
nog sant, men ingen kan väl påstå annat om hennes före-
gångarinnor i rollen och menas med storslagenhet etc. ett
spel à la Prasch-Gravenberg som Amalia i Röfvarbandet, så
må man betacka sig och i afvaktan på någon, som kan i de
allra flesta delar bli en mer illusorisk Julia, nöja sig med fru
Bäckströms intelligenta och känsliga spel.
I fråga om hvad för öfrigt spelats reparerar jag endast
en ofrivillig försumlighet från förra året, då jag påpekar det
fina och förträflliga återgifvande, som af fruarna Fahlman och
Hartman — denna var märkligt nog bäst i några af de allvarliga
momenten — kom »Gnistan» till del, samt å andra sidan det
komprometterande sällskap, fru Hartman under årens lopp dragit
på sig i »En räddande ängel». Fröken Åhlander och hr Hamrin
såsom stadsrådsparet, för att inte nämna andra, torde svår-
ligen kunna exponeras såsom prof på den höga konstnärliga
ståndpunkt, vår främsta dramatiska scen pretenderar. Ja, knappast
kan väl häller i det afseendet man skylta med de unga damer,
med hvilka teatern rekryterat sina konstnärsleder och som man
hittills sett uppträda. Teatern har förlorat fru Bosin, fröken
Zetterberg och hr Törnqvist. I afseende på dem är min stånd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
