Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från parkett, av Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Äfven af det meiningska spelsättets oarter eller ej efter-
följanslämpliga kännetecken märktes icke sällan, att skädespe-
larne nolentes volentes underkastade sig ett ihärdigt planmäs-
sigt arbete. Och hur än t. ex. Barthels och andra ofta all-
deles omotiveradt gastade, så hade de dock uppenbarligen sina
organ vida mer i sitt våld och skolade och härdade, än hos
oss är vanligt. Och likaså huru väl tränade, smidiga och ståt-
liga gestalter hade icke männen! Tänk sedan på huru ak-
törerna i detta land, de korta och tjocka och osmidiga aktörs-
medelmåttornas förlofvade land, esomoftast se ut och föra sig.
Till den skalkaktighet, den friska slyngelaktighet och det ovanligt
naturligt verkande goda renässanshumör, som man fick se i Köp-
mannen och Trettondagsafton etc., ha vi vidare svårt att uppleta
motstycke. Den kvinliga afdelningen stod åter afgjordt långt
under den manliga, fastän Amalia Lindners behagliga appari-
tion och Prasch-Gravenbergs skalkaktighet ej få lemnas ur räk-
ningen.
»Pyramus och Thisbe» hade den mycket förtjenstfulla ten-
densen att drifva gäck med det hypokritiska sedlighetsmakeri,
som under senare år gjort sig vigtigt med hvarjehanda medel
och på hvarjehanda orter inom Skandinavien. Men tyvärr stodo
inte i denna pjes författarparets utförsgåfvor i harmoni med
den goda viljan. Det blef hvarken hackadt eller malet. För-
fattarparet tycktes aldrig gjort riktigt klart för sig hvad det
ville göra barnet till. Som fars var det för tamt och för litet
uppsluppet, som lustspel saknade det konsekvens och motive-
ring. I alla händelser var stycket för långt och för litet roligt
och sammanhängande. På ett par ställen irrade som vilse-
komna får några tillstymmelser till allvarliga motiv. Språket
var mera danskt-skånskt än ordentligt riksspråk.
Från de spelandes sida gjordes, kan man väl säga, gerna
allt som var att göra. Fru Littmarck var drastisk och rolig,
något som hon i sin genre svårligen kan undgå vara. Den
enda rollen, som dessutom kan sägas vara en roll, innehades
af fru Lundberg, som nog inte gjorde den illa, men hennes
uppsluppenhet och glädtighet är nästan alltid liksom klädd i
snörlif och organen är alltid hvasst affilad, utan fyllighet och
värme. Hr Borgström, en god komiker inom den simpelt bur-
leska genren, gjorde i pjesen sitt återinträde på hufvudstads-
scen, likaså hr Rydgren, men de hade ingenting att göra. Hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
