Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från parkett, av Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
852
Rydgren tyckes hemfallen till den för en något rutinerad skåde-
spelare oförlåtliga synden mot konstens heliga anda : att i hög
grad imitera. I gång och sätt är hr Fredrikson förebilden, i
tal likaså, fastän hr Personne såsom Fredriksonsimitatör synes
vara öfverförelsemedlet. Denna svaghet borde ju förstås hr
R. lägga bort, fastän det behöfver sant nog inte hindra, att bara
han håller på några år, så går det väl med honom liksom med
det lefvande konglomerat af imitationer, som benämnes premier-
aktören herr Nils Personne, eller att han nöter sig in hos pu-
bliken och af välvilliga recensenter får intyg att han är en
teaterns pelare, hunnit mästerskapet(!) etc. Hr R. tyckes i alla
händelser ha en vida bättre organ och ett vidsträcktare område
än den andra och synes ha goda anlag för karaktärsskåde-
spelarefacket.
Teaterns andra nyhet var en dramatisering af hr Fristrup,
hvilken antagligen som fotograf mycket hedervärde, men som
literatör i sitt hemland föga uppskattade person synes kunna
i hög grad fröjda sig öfver hr Hjertstedts bevågenhet, då han
till på köpet går öfver ån efter vatten och hos en dansk be-
ställer en dramatisering af en svensk roman. Den nu ifråga-
varande dramatiseringen hade med Dickens’ gudomligt roliga
Pickwick-klubben föga annat gemensamt än personernas namn
och några situationer. Från Pickwick-klubbens rika fond af
humor och komik borde väl alltid något mera kunnat utan
större kraftansträngning eller genialitet hämtas.
Om de spelande i allmänhet icke gjorde mer än ett hvar-
ken godt eller dåligt rutinarbete, så var det kanske mest rol-
lernas fel. Hr Holmqvist och fru Littmark ha ju båda mycket
svårt för att undgå att vara roliga, men inte kunde de och ej
häller den danska gästen hr Dorph-Petersen bära upp pjesen.
Särskildt i sin apparition var denne sistnämde ganska karak-
teristisk och spelet var ju ledigt och saftigt, men det var för
mycket clowneri, som snart blef tröttande och enformigt. I
sista akten, som jag icke var i tillfälle åse, säges han dock
gjort något ganska utmärkt. Hr Engelbrecht, hvars återkny-
tande vid teatern ur mer än en synpunkt torde för teatern
vara fördel, fick hastigt rycka in i titelrollen, men i följd af
den hastiga instuderingen suspenderas allt omdöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
