Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Lyckohornet, poem af Filip Tammelin - 1. Föregående öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Men hornet, som han tömde i löftets sköna stund,
Från bestens panna brutet, det ofta gör sin rund
I kungssal, hög och väldig, der bardens sång blir hörd,
Då alla hjertan skälfva, och Brage lyssnar rörd:
De gamla tro sig unga och lefva om på nytt
De minnesvärda bragder i dagar, som ha flytt,
De unga känna dubbelt så kärleks fröjd som qval,
Allt medan dryckeshornet förs kring i kungasal.
I vördnad hornet hålles, det trollkraft bor deri,
Och länge så det aktas — att se’n förgätet bli.
Bland murkna spillror göms det och täcks af seklers dam,
Tills plötsligt det vid Högland ånyo glänser fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
