Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Lyckohornet, poem af Filip Tammelin - 1. Föregående öden - 2. Nuvarande betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
Odödlig ära vunnits, fast mången hjelte föll..
Det gamla dryckeshornet * man högt i vördnad höll,
Det tömdes under gamman, det gick från man till man,
Den nötta runoskriften liksom i lågor brann.
Men freden kom — och åter det gamla horn vardt glömdt,
Ännu en gång som fordom till dådlös hvila dömdt.
Till dess med öppet sinne för hvarje sagans skatt
En annan Carl det räddar på nytt ur glömskans natt.
Han fann i dunkel gömma ** den kostliga klenod,
Med kännarns säkra öga dess värde strax förstod;
Af broderskärlek manad, den skyddande egid
Han skänkte åt den ädle, som sjungit Höglands strid.
2 . ■
Nuvarande betydelse.
Han är storsint och vis, och ett hjerta han har
För det sköna i lif och i konst,
Och hans höga gestalt lätt bland tusenden käns,
Som det höfves en konung i Nord.
Det är sol i hans blick, och hans leende är
Af ett eget, ett sällsamt behag,
Men hans tal är som guld, och af välljud du smeks,
När han höjer sin stämma till sång.
Han har lycka till sjös, han har lycka till lands,
Öfver vädret han tyckes ha makt. ■—■
Men det åldriga horn, städs han håller det kärt;
Ty han skattar åt Minnenas helgd.
* Hertigen lät efter segern beslå detsamma med lock och kedja af silfver.
** Kronprins Carl, sedermera Carl XV, upptäckte i sin ungdom det
gamla minnesrika hornet i ett klädstånd i Stockholm och inköpte det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
