Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Lyckohornet, poem af Filip Tammelin - 2. Nuvarande betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
Det har följt pâ hvar färd öfver böljan, den blå.
Och hvar jul i den kungliga borg
Gör det åter sin rund som i flyktade dar,
Länge svunna i tidernas ström.
Och den frejdade drott gyllne harpan då rör:
Han är konung och skald på en gång,
Och han tömmer sitt horn för de älskades väl
Och de båda förenade folk.
Men det åldriga horn, det skall gå uti arf
Till en hvar af hans signade ätt,
Hvilken älskar som Han att vid vågornas dans
Hissa blågula flaggan i topp.
Hell dig, dyra klenod! Må du länge ännu
Hos den lycklige Egarn förbli
Och i stiltje och storm, under solsken och mist
Stå alltjemt som en skyddande vakt!
Filip Tammelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
