Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Teaterbesök i Stockholm, af Edvard Brandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888
sannolikhet köpenhamnarnes förskräckelse hastigt kunna lägga
sig–––-åtminstone i fall man törs draga slutsatsen från
Stockholm, en mindre stad, till det större Köpenhamn. I
den svenska hufvudstaden sade man på sommaren de två
teatrarne ett rörande farväl, men återfann på hösten 1888
både Dramatiska teatern och Operan på den vanliga plat-
sen; till på köpet hade stockholmarnes förklarade gunstling,
hr Gustaf Fredrikson, vändt tillbaka till den förstnämda
scenen. Revolutionen hade väl varit förfärlig, men hvad
beträffar döda och sårade, funnos inga skadade på valplatsen.
Båda scenerna hade blifvit privatföretag, och båda hade
funnit energiska och erfarna chefer, Operan i den äfven i
Köpenhamn högt ansedda kapellmästaren Nordqvist, Dra-
matiska teatern i hr Fredrikson såsom ledare för en
association af skådespelare, och säsongen 1888—89 öppna-
des under många offentligen framlagda tvifvel om huruledes
konsten skulle kunna klarera sig utan statens skyddande
hand.
Båda scenerna redde sig finansiell förträffligt. Väl hade
man nedsatt lönerna något vid Dramatiska teatern, men då
säsongen var afslutad och man gjorde upp räkningen, visade
det sig, att man ännu hade en betydlig summa, minst om-
kring 40,000 kr., till utdelning bland de medverkande ar-
stisterna. Och fastän Operan hade förlorat sin utmärkte
tenor hr Ödman, kom den också helt och hållet ur skärs-
elden och sväfvade med alla sina synder förlåtna in i den
himmel, der inkomst och utgift stämma — en plats dit
Köpenhamns kungliga teater aldrig skall komma så länge
den styres under de nuvarande lokala förhållandena. Vår
teater skall aldrig betala sig förrän man skaffar opera och
balett eget hem i den närvarande teatern och bygger för
skådespelet en mindre scen, der man kan höra och se de
spelande.
I Stockholm har man två scener, båda förträffliga i
akustiskt afseende. Man blir snart nödsakad att rifva de
gamla operahuset, som hotar med förfall; bara man nu inte
uppför en af dessa gouterade teaterbyggnader, som äro vackra
utåt med portaler och statyer, men invändigt sanna grafvar
för den fina konsten, den som går till botten af själen och
tager själar till fånga. När i vår teater spelas så underligt
groft mången gång äfven af intelligent folk, så hågkommer
man icke alltid i förargelsen häröfver, att det stora och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
