Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Teaterbesök i Stockholm, af Edvard Brandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
tomma rummet slukar de fina nyanseringarna, d. v. s. allt,
som är utsökt och njutningsrikt inom konsten. För vissa
menniskor är tillika med nyansen sjelfva konsten i egen
subtil person.
Men på Dramatiska teatern i Stockholm, der skall
man finna nyansens hem. Åskådarplatsen är liten och golf-
vet sluttar starkt uppåt liksom förenande sig med balkong
och raden till en samlad resonansbotten. Sjelfva skådeplatsen
har icke den enorma förscen, som tillintetgör möjligheten
för äkta samtalston på vår teater och är ett för vår konst
ödesdigert missgrepp vid bygnadens konstruktion. Allt på
scenen drages ut på bredden, intet går på djupet. Vid upp-
förandet af Axel och Walborg förundrade sig många öfver
den använda dekorationen, hvilken som bekant framställer
korgången i Trondhjelms kyrka. På den kungliga teatern
var denna korgång blott en (målad) fondridå och när bröl-
lopsprocessionen skulle draga fram, gick den öfver scenen
från den ena kulissen till den andra, kom icke upp genom
kyrkan och ännu värre var det med spöket. Björn säger
uttryckligen :
■»En Midnat her, just Klokken tolv,
som Hanen havde galet,
kom Sankt Olaf
fra Koret hist igennem Kirken i
sin gyldne Rustning med sin lukte Hjelm
omkranset af Karfunkelkronen,
sit lange Spyd og med sin Sölvmorskaabe,
som slœbte efter ham i Kirkegangen. ,
Man ser framför sig hurn Meiningarne skulle låta gen-
gångaren resa sig bakom kopparkistan och långsamt med
elektriskt ljus i hatten skrida uppåt midtelgången mot käm-
parne. På Köpenhamns kungliga teater kom hr Axel Madsen,
som för öfrigt var ett utmärkt spöke, in från sidokulissen
utan spår af förberedelse, utan målerisk verkan och hvarför?
Derför att den kungliga teaterns scen är illa bygd, derför
att en så stor sträcka afgår till prosceniet, att fonden, som
äfven i Axd och Valborg var lika stor som på Meiningarnes
scen, hvarken kunde märkas eller begagnas. Skådespelarne
kunna aldrig komma in på lifvet af åskådarne, aldrig nå
.öfver den öken, som ligger framför dem och genom hvilken
de skola ropa.
Annorlunda på Stockholms dramatiska teater. När man
uppför stora stycken, som kräfva vidt utgrenad uppsättning, flyt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
