Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Teaterbesök i Stockholm, af Edvard Brandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890
tas de öfver till operahuset, som ännu icke är så rymligt i fråga
om åskådarplatserna som danska kungliga teatern. På den
mindre scenen hör skådespelet hemma ända från drama
till lustspel, den konstform hvari det talas och samtalas.
Här råder nyansens tjusande trolleri.
Och man har en viss rätt att begagna det franska ordet
mtance om svensk scenisk konst, icke just derför att denna
i och för sig är fransk — all konst som duger bär nationali-
tetens karaktärsmärke — men derför att den svenska teatern
från sin uppkomst och intill nutiden i hög grad stödt sig
på franskt skådespel. Dramatiska scenen är blott hun-
dra år gammal och instiftades under Gustaf III, då Stock-
holm förfinades och förfranskades på samma gång. Fransk
tragedi med Voltaire, franskt lustspel med Molière och Des-
touches, den komiska operan med Sedaine beherskade de
svenska teatrarne i förra århundradet, medan den inhemska
produktionen var vida svagare än vid teatrarne i Köpen-
hamn, der både danska och norska författare kunde göra
sig gällande. I vår tid har den stockholmska teatern med
flit och förmåga odlat det franska dramat, som man här i
Köpenhamn med dum förnämhet håller sig borta från. Vi
lefde på Scribe mellan 1820 och 1850 och vi kommo aldrig
ifrån den skammen, alt hans stycken äro spelade oftare än
någon dansk skalds den t. ex. tre gånger så ofta som Oehlen-
schlägers. Men med Scribe upphörde också det danska in-
tresset för fransk teater och hvarken odlade man det fran-
ska dramat med Victor Hugo och Dumas d. ä. eller det
moderna skådespelet med Augier och Dumas d. y.
Icke så i Stockholm. Endast detta att Dumas’ komedi
Le demi-monde i många år var Dramatiska teaterns
glansföreställning, visar olikheten mellan Stockholm och
Köpenhamn. Vårt sippa väsen skulle knappast funnit sig i
styckets ämne och dessutom egde teatern icke krafter till
hufvudrollerna, hvarken till den eleganta parisaren som Höedt
på sin tid önskade spela eller till den mer än koketta Su-
zanne. Hr Gustaf Fredrikson och fröken Björkegren spelade
på sin tid första akten så förträffligt tillsammans att icke
en Théâtre Français’ utförande nådde högre.
På den kungliga teatern uppfördes i fjor af samman-
lagdt 28 stycken tre franska skådespel, nämligen ett nytt
Paillerons Råttan och två Molièrska komedier Rruntimmers-
skolan och Scapins skälmstycken. Deremot uppförde under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
