Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Teaterbesök i Stockholm, af Edvard Brandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
diga kokett, som äfven i bägge pjeserna spelas af samma skåde-
spelerska, och bägge prisande samma muntra flicksnärta,
som likaledes i bägge styckena spelas af samma konstnärinna,
nämligen den oförlikneliga fru Hartman, för hvilken både
Un räddande engel och I telefon äro skrifna.
Hon blifver sålunda aftonens primadonna, liksom hon
i det hela taget är teaterns. Hon är, hvad också alla köpen-
hamnare veta, en( ingénue af första rangen, egande ett
något kokett hehag, en öppen, trovärdig blick och en fylllig,
klingande stämma. Alla de stämningar, som ligga mellan
barnslig sorg, harm, uppspirande erotik, leende genom tårar,
oskyldigt koketteri, alla de områden, som på det franska
psykologiska profkortet från förra århundradet inrangerades
under området le tendre, alla de smådrag, som poeter och literära
fabrikanter i tusentals romaner och skådespel tillagt den
oföränderligen intagande askungen, barnbruden och påsk-
engeln och hvaraf skapats det ideal, som på verldsliteraturens
tinnar heter Agnes i Fruntimmersskolan och som derifrån
sjunker till den ömkligaste vådevills ingénue och fruntim-
mersromaners bortskämda hjeltinna — alla de nyanser, som
tillhöra denna likaså klassiska som triviala figur, har fru
Hartman att förfoga öfver. Man kan i en enda replik, nästan
i ett enda ord, och det är hennes största konst, höra en
rikedom af olikfärgade tonfall! Den unga damen är virtuos,
och som sådan äfven en smula maniererad och något för
mycket behagsjuk.
Det följer tyvärr med facket. När man afton efter afton
skall framställa den naiva älskvärdheten, hur är då möjligt
att icke forcera tonen en smula? Och fru Hartman undgår
icke den förebråelsen att göra barnsligheten ännu spädare
och oskyldigheten ännu hvitare än rollerna fordra, men hon
delar denna anklagelse med de allra flesta ingénuer här i
verlden.
Och fru Hartman han hemta klangen från en djupare
resonnansbotten, när tillfälle gifves. I detta afseende var
det Shakspearska lustspelet Så tuktas en argbigga ett godt
bevis. I denna pjes spelar fru Hartman sjelfva argbiggan
med en kraft och en passion, hvari uppenbarade sig en
rikare konst än hos de vanliga små skönheterna. Hon
vågade sig intill skönhetens yttersta gräns, men var alltjemt
naturlig och intagande. Med denna roll till utgångspunkt
borde de svenska skalderna begagna hennes talang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
