Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Törnen utan rosor, belysning af Hyltén-Cavalli verksamhet som teaterdirektör, af Polykarpus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
924
hafva föranledt höga vederbörande att med sitt val för den
vigtiga postens besättande falla på en man, hos bvilken, så
vidt man visste, saknades så godt som alla förutsättningar
för, att han lyckligt skulle gå i land med en uppgift, på
hvilken till och med män, som ansetts riktigt klippta och
skurna till kungliga teaterdirektörer, stupat. Man frågade
sig med icke mindre häpnad, huru mannen kunnat med en
bifallande bugning, såsom hade det varit den naturligaste
sak i verlden, åtaga sig det honom allernådigst erbjudna
uppdraget, huru han kunnat undgå att lyssna till den inre
röst, som måste hafva varnat honom för att taga sig vatten
öfver hufvudet.
Man hade icke glömt — det är sant — att Hyltén-
Cavallius skrifvit ett historiskt skådespel, kalladt Dacke-
fejden, men man kom också väl ihåg, att detta skådespel,
som uppfördes på kongl. teatern vintern 1846, endast upplefvat
summa-summarum fem representationer. Man visste äfven
— och för den som icke visste det drogo tidningarne veder-
börligen försorg om att göra det bekant — att den nya
chefen för landets högsta dramatiska konstanstalt icke på
de senaste fem åren satt sin fot inom en teater. Hvilka
än orsakerna till denna afhållsamhet från all beröring med
Thalia än varit, icke vittnade den — så slöt man helt natur-
ligt — om något lifligare intresse för den höga musas konst
till hvars högste förtroendeman i vårt land han blifvit utsedd.
»Oduglig! Komplett oduglig!» Detta var den allmänna
opinionens i förväg fälda dom, som Hyltén-Cavallius så att
säga fann uppspikad öfver kungliga teaterns port, då hau
såsom dess chef, såsom »intendent för scenen» — ty detta
var till en början hans titel — för första gången inträdde
derigenom. Och denna dom vardt aldrig upphäfd, aldrig
mildrad. Må vara, att man, sedan man fått se den nye
teaterchefen i full verksamhet, i tysthet erkände, att han
egnade all nit och omtanke deråt — öppet gaf man honom
aldrig detta erkännande. Under hvarje säsong — och äfven
ofta mellan säsongerna — fortfor Hyltén-Cavallius, så länge
han beklädde chefsposten inom kongl. teatern att vara en
skottafla för en mördande kritik. Aldrig förunnades det
honom att i tidningarne finna ett uppmuntrande ord, aldrig
var det honom möjligt att ens mellan raderna i deras oaflåt-
liga, mot honom riktade klander läsa ett det svagaste loford
eller urskuldande. Hvad pressen, hvad allmänheten gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
