Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Törnen utan rosor, belysning af Hyltén-Cavalli verksamhet som teaterdirektör, af Polykarpus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
honom var i sanning en krans af törnen utan rosor. Man
häcklade obarmhertigt allt, hvad han i egenskap af teater-
chef företog sig. Allt framstäldes såsom kolossala miss-
grepp, härledande sig från okunnighet, enfald, halstarrighet,
inbilskhet, fåfänga, småsinthet, godtycke, o. s. v. Hans
enskilda förhållanden förblefvo lika litet oantastade som
hans yttre personlighet. Hvad denna sistnämnda angår,
var den tvärtom ständigt föremål för mer eller mindre
lyckadt gyckel och för glopord, bland hvilka det allmännaste
och mest gouterade var »den bildsköne unge mannen» — en
benämning, den Hyltén-Cavallius olyckligtvis sjelf lagt
sina belackare i munnen genom att tillägga sin aflidne fader
densamma.
Man kan nu mer knapt göra sig en föreställning om
den uppmärksamhet och det spaltutrymme, tidningarna egnade
Hyltén-Cavallius och allt hvad som under’ hans chefsperiod
tilldrog sig inom »verket», för att begagna en benämning
på kongl. teatern, som nämde direktör funnit lämpligt att
derå tillämpa och som efter honom oupphörligt citerades.
1 spetsen gick skämttidningen Kapten Puff, hvilken på något
håll till och med fick uppbära den beskyllningen att hafva »ute-
slutande hakat sig fast vid den stackars Hyltén-Cavallius» en
beskyllning som tidningen icke fann skäl att söka vederlägga.
Också voro dess artiklar i ämnet lika talrika som merendels
präglade af en sprittande, men elak, aj, så elak qvickhet. Det
med mindre talang skötta, på det hela reaktionära och spyflug-
aktiga Söndagsbladet sparade ej heller på Hyltén-Cavalliana,
liksom ock Crusenstolpe ej försmådde att med sin »fint
skurna penna» allt emellanåt infläta sådana i sina, uti
Folkets röst förekommande bref till landsorten. Äfven
Svenska tidningen, såsom bekant Nga Dagligt Allehandas
närmaste föregångare och adoptivfader, drog sitt strå till
stacken, hvilket likaledes var fallet med sjelfva Aftonbladet
trots den kordialitet som på det hela, tack vare ett gemen-
samt svärmeri för skandinavismen, var rådande mellan den
olycklige teaterdirektören och »Aftonblads-magistrarne».
Det ligger verkligen ingen synnerlig öfverdrift i hvad
Söndagsbladet våren 1859 yttrade:
»Man kan göra den anmärkningen, att bland alla nu
lefvande personer ingen finnes som så träget och på så
många olika håll lemnar, sig sjelf ovetande, bidrag till tid-
ningarna som hr Hyltén-Cavallius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
