Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Jorden rundt. I. Från Ignatii Loyolas högqvarter. Saltberget. En exkursion i våra dagars Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
950
i trots af våra jernskodda käppar. Ett litet buskage gror der,
äfven det är salt; getterna tyckas med välbehag beta deraf.
Vi dröja några ögonblick i betraktandet af den pittoreska
tafla, som vi nu öfverskåda i dess helhet. Saltklippan, hvars
topp ensamt i ett ögonblick sattes i brand af solens första strålar,
upplyses nu helt och hållet på sidan, som vetter åt oss och som
sänker sig mot /Cardoner. Med sina raviner, utskurna af regn
och åska, har den utseende af en glacier, och grufarbetarne, som
sönderslita dess sidor, skulle kunna tagas för alpvandrare i färd
med att bryta sig en väg. Förutom denna grupp af män med
utseende af bronsfigurer, hvilka arbeta med cigarretten mellan
läpparne, finnes ej en mensklig varelse i omgifningen; lifvet tyckes
ha dragit sig undan från Cardona,
Vi uppstiga för stadens branta gator, i det vi beundra den
bländhvita kullen, som aftecknar sig mot himlens blå fond. När
vi anländt till foten af slottet, bedja vi att få bese det. Man
svarar oss att hertigen af Medinaceli är frånvarande, att saken
är alldeles omöjlig, men att man skall följa oss till muséet, om
vi så önska. Vi lemna dock museet i sitt värde och göra i
stället en tur kring staden, under hvilken vi äro föremål för
allas ögon, blå så väl som svarta. Efter detta återvände vi till
vår posada för att tillrusta vår afresa, ty man kan inte för evigt
stanna i en stad, lika mycket i saknad af komfort, som den är
rik på salt och gammal adel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
