Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
964
Holstein, och vi vårt Sönderjylland. Huruvida vi 1848 lyckats
vinna fred på denna basis, kan jag naturligtvis icke afgöra,
men jag vill dock anmärka;, att principen hade blifvit upp-
stäld af sjelfva upprorsregeringen, erbjuden af dess utskic-
kade och derefter åtminstone icke afvisad af den tyska
centralmakten, samt att lord Palmerston, som ledde de
första underhandlingarna, varmt anbefalde honom. Efter
allt hvad som senare inträffat, torde det till och med ibland
dem, som då med stor tapperhet sjöngo: »Det skal ei skee»
gifvas många, som nu mycket tilltalas af den tanken, att
vi för 15 år sedan kunnat på denna väg ernå ett afgörande,
som skulle ha befriat oss från alla senare strider och troli-
gen äfven från alla dynastiska förvecklingar, hvilkas be-
tydelse i hög grad skulle smält bort, om båda parterna
hade varit till freds.»
Huru märkvärdigt, att Orla Lehman, som ännu år
1864 bekänner sina åsigter från 1848, under mellantiden
satt såsom medlem af en ministèr, hvilken hårdnackadt
dref en alldeles motsatt politik!
Den såsom språkforskare europeiskt ryktbare J. N. Mad-
vig, ledamot af Novemberministèren 1848, och sedermera
under en lång följd af år ordförande i riksråd och riksdag,
utgaf, likasom Orla Lehman, efter kriget en politisk broskyr.
Äfven han kastar en återblick till 1848. Han yttrar1:
»Det hjelpte till ingenting att visa, att den sydliga delen
af Slesvig nu genom sin förbindelse med det öfriga var och
måste förblifva en utgångspunkt för förtyskningssträfvandena,
hvilka kunde hejdas genom dess afskiljande, att endast der-
igenom kunde Slesvig vinna ro och i en utpräglad och
afgjord öfvervigt af det nu till medvetande komna danska
elementet afvisa främmande intrång, att en amputation af
en led ofta är det enda, men radikala medlet att rädda
den öfriga lemmen. Det var exalterade känslor, fördomar
och föreställningar, som i ett osaligt ögonblick kommo
Fredrik VII att tillegna sig det skenbart storartade slag-
ordet: Det skal ei skee (vid militärtaffeln efter revyn på
Leerbæksmalm d. 13 sept. 1848), ett slagord, som i sin
oklarhet (ty några ansågo det syfta på Holsteins utsöndring,
måhända uppgifvande, andra på Slesvigs delning) innebar
en för stor börda för Danmarks krafter.» Madvig resu-
1 Den nationale Politik og det danske Monarchie, Kbhvn 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
