Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
968
ansåg de skandinaviska intressena ha blifvit, i strid med
gjorda förespeglingar, försummade af den franska regeringen.
A sin sida tillstälde, efter hvad försports, franska kabi-
nettet det svensk-norska en not, i hvilken det senare före-
bråddes för uraktlåtenhet att uppträda i tid och tillräck-
ligt verksamt1. Huru annorlunda hade icke allt kunnat
gå, om icke Danmark eftersträfvat det i och för sig omöj-
liga, det med en nordisk allians, en skandinavisk union alldeles
oförenliga, såsom det fulleligen intygas af Halls hemställan i
danska statsrådet den 18 november 1863 och af Monrads
bref till Karl XV den 13 maj 1864.
Jag har icke många ord att tillägga.
Efter det olyckliga kriget uppblossade i Danmark den
politiska partistriden med ny kraft. De gamla absolutistiskt
sinnade helstatsmännen, militär- och embetsmannakretsarne
jemte några spillror af de national-liberala förenade sig till
ett reaktionärt högerparti. Större delen af bondevännerne
jemte en del yngre demokratiska element bildade ett radi-
kalt vensterparti. De nyss så talrika national-liberala, den
mäktiga centern, blef snart nog alldeles upplöst, sedan
skandinavismens fana fallit ur dess hand. Endast de, som
uPPgjort oc^ slutit sig till det af konung Karl adopterade
unionsförslaget, höllo henne ännu upprätt. Den samman-
hållande kraften, organisatören, den outtröttlige arbetaren
ibland dem var och förblef i främsta rummet Karl Rosen-
berg. Hans förhoppningar, planer och verksamhet framgå
ur hans bref från slutet af 1864 till början af 1870 (bila-
gorna 25, 26, 28, 29, 31—33, 3 5, 38, 39, 41, 42).
Men mot skandinavismen i Danmark vände sig nu
med förenade krafter allt det småsinnade och egoistiska
som i ett litet samhälle gör sig så bredt i lokal patriotism
och national nihilism, seklergammalt nationalhat och går-
dagsgammalt agg. Och såsom ett medel att motverka
skandinavismen användes det gamla bepröfvade: att utså
misstroende mot Sverige. Då under kriget mellan Preussen
och Österrike 1866 ryktet berättade, att de skandinaviska
staterna skulle i förbund med Frankrike uppträda som
tredje part (bil. 30, 31), utspreds genast att Sverige förenat
sig med Preussen om att dela Danmark, och de gode kö-
penhamnarne förbereddes redan på nödvändigheten att till-
1 Anf. st. sid. 223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
