- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
994

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - En usurperad reputation af Volontaire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

994
som passande för Bellac i Rogers mun är högst malplacerad ! Hr
Palmes sig stockande och flämtande staccato-extas hjelpte deremot
föga att öfverskyla denna faute. Af den vid stora verlden ovane,
litet blyge resenären med de mänga strapatserna fans hos hr P.
intet tecken. Annars var han en temligen oklanderlig elegant af
vanligt salongssnitt, tretton pr dussin — med undantag af de
krokiga knäna.
Om hr Bellacs Personne är förut i denna tidskrift taladt.
Hr P. skulle hört och sett professor Caro. Drömmande douce,
aristokratiskt reserverad, fin, honungsöt och kattmjuk, med en
insmickrande, låg men klar röst, stundom höjande sig till en halft
bruten nervös extas. Hr P:s professor tycks ej ett ögonblick tro
på hvad han säger, han sitter och njuter af att dupera alla
nuckorna med en insolence — — —
»Du reste, cher monsieur Fredrikson, avez-vous quelque
autre?» Repense: »Personne». Ah! fatalité.
Af bipersonerna voro somliga intolerabla. Utom hr Bäck-
ström, som var en opassande general, och hr Bergqvist, som var
en domestikal literatör, så var herskapet de Boines alldeles upp och
nedvändt. Baronessan skall vara gammal, baronen ung — hen-
nes son, Rogers kamrat. Sonen specielt får icke spela någon
rol à part, minst såsom nu lorgnetterande damerna à la Varieté och
krumbugtande med sin kropp à la — ja himlen vet hvad om
icke à la — Griq). Något örfilstäckare är svårt att se. Och
hvilket missljud i ensemblen, som ju skall vara teaterns stolthet.
Markisinnan skall att börja med — byta om kjol. Hon
säger ju sjelf att hon skall gå och göra sig vacker. Hvarför
försöker hon inte åtminstone? Till middagen stiger hon in i
samma eldröda kjortel som på föreläsningen, jernvägsresan m. m.
Damerna bo ju i slottet. Om frk. Ählander svarar att hon har
för kort tid på sig »att göra sig etc.» svarar jag: gör som fru
Hartman, kom in i pigfodral med härligheten inunder kacherad
tills vidare. Pigfodral, men för ingen del pigfasoner, markisinna!
Mindre försmädlig karikatyrton dessutom, mera fint komiskt svär-
meri och dito koketteri. Nu förfelade frk. Å., alldeles rätta
tonen och drog de andra literaturgummorna med sig i samma
fördömelse.
Ändtligen ha vi ett värdigt par — fru Fahlman och hr
Thegerström. Nu som på Nya Teatern uppbar fru Louise Fahlman
ypperligt sin rol, grefvinnan de Céran, och hennes sätt att röra
sig, helsa, gå och stå var i aristokratisk elegans ett mönster för
hela samlingen. Frk. Björkegren gjorde det alls icke bättre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/1024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free