Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Operarevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sel, så blir detta väl ännu befäogdare när balettdamerna ge så
föga akt på sina rörelser att de sparka de grefliga herskaperna
på nobla näsorna. Förr bjöds i denna akt dessutom på bättre
dansprestationer, balettkåren numera bar hvarken stjernor eller
drabanter, knappast ungdom och skönhet, blott en viss
gammaldags rutin och yrkesmessighet.
I Carmen var småpojkskören denna gång betänklig att åse
med sin kärna af korpulenta äldre damer i gaminkostym. Nog
togo de sig ut. Sången saknade ock vederbörlig ungdomskläm.
I värdshuset gick det denna afton underligt till. Värdshusdörrn
hade man glömt stänga efter zigenarpresentationens slut, hvadan
också hr Grafström-löjtnanten sedan förlåtligt nog glömde bulta
när han kom igen, men ändå sjöngs och musicerades det om
bultningar och stängda dörrar. Vid den stora kalabaliken i
slutet befanns eget nog hela Sevillapubliken, som nyss gått sin väg,
då »värdshuset skulle stängas» (och stäogdes — i libretton), helt
zonika q var och man hade ej sett dem komma åter. Behöfvas
deras röster till finalen, böra de väl i all verlden klädas om
under Carmens långa scen med José, till smugglare och
smuggler-skor, deras uppgift i alla fall i tredje akten. I den akten
till-läts Carmen arrangera en bädd åt sig snart sagdt nere hos hr
sufflören, hvilket är grufligt opassande, föga bättre hennes stol
nere vid rampen under seguidillan. En något så när van
regissör tillåter aldrig någon ligga eller sitta, minst på stolar ocli
bäddar, nere på avantscenen, som i allmänhet sparsamt bör
beträdas. Striden mellan José och Escamillo skall ju slutas med
att Carmen kastar sig emellan duellanteme och dymedelst
»räddar Escamillos lif»,, för hvilket han sedermera artigt tackar
henne: »Med fröjd jag derpå tänker att det är Ni» o. s. v.
Nåväl, nu kom Carmen för sent, hejdade ej Don José i rättan tid,
men ändå — blef Escamillo oskadd och qvad sitt »Med fröjd etc.»
I sista akten var folkskarans uppförande för lamt och tyst.
Af vigt för intrigens förlopp under mellanakt är den berättelse
smugglarqvinnorna sinsemellan afhandla rörande detta ämne. Detta
var med orätt uteslutet. Frasquita särdeles, men ock Mercedes
voro alldeles galet maskerade, röda och hvita, blonda och
nordiska, i sitt uppförande tama och beskedliga. Sådana kunna de
saklöst uteslutas. De skola vara lifliga, brunhylta; spansk
gri-tanatyp, spansk eld och fart. Herrarnes maskering är ej heller
den rättaste. Sjelfva toreadoren lemnar öfrigt att önska.
Men sådant skall en regissör se efter.
Derför är han der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
