Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Operarevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reprisen af Emani medförde en ny kejsare, hr Lomberg.
Han visade en nordisk baryton, mindre lämplig för italiensk
musik sannolikt än för fransk och nordisk, mjuk, någorlunda
kraftig, omsorgsfullt skolad, med oansträngd klangfull höjd, något
svagare djup, men vackert mellanregister. Föredraget röjde en
musikalisk natur, men var för enformigt och beskedligt för en
rol som denna. Särskildt i den stolta tredje finalen
försummades flera accenter mer än lofligt, särskildt den vackra s&ngen:
’hell Karl den stores odödliga namn», der detta »hell!»
sam-mangyttrades med den föregäende perioden och ej erhöll ens
nödigt musikaliskt marcato, mycket mindre den dramatiska aplomb,
ja entusiasm, som partiet kräfver. Spelet röjde mindre
debu-tanten än hållningen, som särskildt vid Bidan af hrr Sellman och
Strömberg verkade mindre högstämdt. I sin helhet var dock
debuten hoppfull. Af de öfriga märkt« man med nöje fru
Östbergs framsteg i koloraturen, cabalettan framslungade hon första
aftonen med verklig italiensk éclat, samt hr Sellmam präktiga
spel och hållning i titelrolen. Operan flög fram i korrekta tempi
ock gjorde trots sina banaliteter den friska effekt, ett genis
ungdomsarbete alltid gör.
Detta genis kulmen, Aida, har ej heller saknats på
reper-toiren. Den företedde nu nyheten af frk. Jimgsiedts Amneris.
För att vara så ny vid Operan, är denna sångerska verkligen
förvånande. Hennes Amneris var en mycket god framställnings
tmlkens brister snart nog skola med tiden utplånas. Dit räkna
vi den något för ansträngda pompösa hållningen, hvars
flickslan-kighet emellanåt stal sig fram, en ännu något för scematiBk
gest-serie, röstens osäkra insättande i det högre registret. Att rösten
ännu är för svag för partiets mer heroiska delar, såsom i
duetterna t. ex., uppväges dock af den lyckliga omständigheten att
klangen ingenstädes eller vid någon affekt blir skarp och frän,
såsom hos den konstnärligt mer avancerade Almati hände, och
att rösten är ganska jemnstiuken. Fröken Nordgren var kanske
genom person och röstvolym mer imposant, men frk. Jungstedts
Amneris syntes oss i vissa detaljer, såsom t. ex. »Nej du lefva
Urst sjunga i mer korrekt Verdistil. Hennes rent dramatiska
fjerde akt förtjenar stora loford, specielt med hänsyn till hennes
ungdom och oerfarenhet. Med tanken på hennes lyckado
komiska skapelser (Hoffmanns sagor och Mignon) kunna vi ej annat
io såtta stora förhoppningar på denna unga sångerska. Måtte
bon få lefva och lära och en vacker framtid är hennes!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
