- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
89

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från parkett, af Gasparone

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hår och hvit drägt lyckades ej fru Dorach bli en vederbörligen
ungdomlig ocb romanesk borgfröken, och glöden och de växlande
känslostämningarna återgåfvos tämligen matt och stereotypt. Ens
etnografiska föreställningar grumlades af att se en ung fransk markis
med ett blondt välfödt serafhufvud och en apparition för öfrigt,
som närmast väckte föreställningen om en något salfvelsefull och
Kristikavaljerartad yngre son af god engelsk familj.

Kan nu nödvändigt inte Svenska teatern unna Södra
teatern den tvetydiga äran att ensam spela tyska lustspel och
fiT9er, så är nog Schönihans »Cornelius Voss» bland de
jämförelsevis hyggligare. På sina ställen är den ju rätt rolig, ehuru
ickc på l&ngt när uppgående mot Södra teaterns »Petermans
flickor>. Men nog har kritiken varit vida välvilligare mot denna
»Cornelius Voss» än den förtjenar. Den är ju så »tysk» med
eioa konventionella personteckningar, platta situationer och
kvickheter och sin föga koncentrerade handling. Sär^kildt retsamt
förkonstlad var teckningen af den unga flickan. Spelet var rätt
jämt och hyggligt och kan ju i sådana pjeser ej gärna i regeln
bli nigot annat än schablon arbete. Hur skulle ock i all verlden
svenska skådespelare vara i tillffclle att af dessa kortfigurer till
tyska småhertigar, grefvar och slikt göra något typiskt och
ut-irbetadt. Hr Törnqvist syntes vinna stort erkännande för det
sätt, hvarpå han återgaf sin tafatta komiska roll. Hr Holmqvist
kan ju snart sagdt ej underlåta att vara rolig, så snart det är
nlgot tillffclle der till. Hr Svedberg återgaf en frieriscen med
rätt mycken finhet och känsla. Fru Lundberg, som i »Ett litet
troll» delvis var verkligt tilltalande fri från förkonstling, är det
deremot visst inte i denna pjes, och hon har der som så ofta
annars en mängd besynnerliga tonvigter.

I våra dagar är det för en hufvudstad9teater med någon
pretention utan allt tvifvel en verklig prostitution att ge sig i lag
med »Ringaren i Notre-Dame», fru Birch-Pfeiffers dåliga pot*
pourri med motiv från Victor Hugo. Men är det nu en gång
så illa, s& bör spel etc. åtminstone något så när öfverskyla
eländet och smaklösheten. Af hufvudpersonerna är egentligen hr
En-gelbrecht den enda, i hvars organ fiones möjlighet till stilenlig
aplomb och glöd, men denna organ användes ej så som den borde,
oeh figuren saknar tillräcklig aplomb och ungdomlig elegans.
Fru Lundberg, som ursprungligen tillhört baletten, gjorde
torgdansen nog så smidigt och bra och har en tilltalande
apparition. Men det kalla, föga innerliga spelet, den synålsartadt
spetsiga organen och den sedvanliga benägenheten för besynnerliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free