Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påverkan af en sådan tidsanda fick Ahnfelt lifsintryck, som
för hans blifvande riktning som publicist och skriftställare
blefvo bestämmande och varaktiga. Han trädde nu ut i
verlden till ett friare, verksammare lif, till deltagande i
tidehvarfvets frihetskamp. »Att vara konditionsmagister blir
bra tråkigt i längden», skref han nu, och omtalade tillika
sitt beslut att från Axelvold afresa till Lund; det var i april
1864. Men bland de »unga gubbarne» i den sydsvenska
universitetsstaden kändes det honom för qvaft och för trångt.
»Vid mitt sista besök i Lund», skref han, »väcktes min
lust att lemna denna håla och draga till Upsala med
förnyad liflighet. Men dessvärre är det åtskilliga förhållanden,
som qvarhålla mig härnere; annars skulle jag ej vara sen
att draga till de högre regionerna.» Under tiden svärmade
han, tyckes det, mest för skandinavismen; han harmades
öfver den svenska regeringens hållning under danska kriget,
ja han funderade något på att sjelf draga ut i striden.
Till de »högre regioner» dit han längtat, kom han snart
så till vida, att han under 1865 eller 1866 fick anställning
som informator hos en grefve Hamilton på Hedensberg i
Vestmanland. Nu kom han in i en aristokratiskt högförnäm
krets, hvars andryga grandezza fylde den trotsige,
lättantändlige ynglingen med demokratiskt patos. För sin unge
lärjunge antydde han de måhända välbehöfliga påminnelser,
som innehållas i orden: »Yfs ej af fädrens ära, en hvar har
dock blott sin.» Det togs illa upp; ej minst under en tid då
den nyss genomförda representationsreformen gifvit den adliga
konservatismen ett sår, som ännu bittert sved. Ett år eller
något deröfver dröjde emellertid Ahnfelt qvar på Hedensberg.
Sedan fick han sin länge närda önskan uppfyld; han begaf
sig till Upsala.
Men tillgångarne voro små och den förestående
uppgiften allvarsam. Det behöfdes hela den uthålliga energi,
som hos Ahnfelt låg gömd under den glädtiga ytan. I
studentlifvet och kamratumgänget tog han föga del;
innestängd på sitt rum, hängaf han sig åt examensläsningens
»plugg» och omfattande studier på egen hand. Han steg
upp kl. 2 på natten, då arbetet sedan gick bäst under de
arla morgontimmarne, och han gick till sängs kl. 7 på
aftonen, då studentkamraterna funno det vara »toddydags».
Han var sällan ute, och då så måste ske, lär han i sitt
beteende hafva förekommit något »förläst». Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
