Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Lefnadsteckning öfver Arvid Ahnfelt, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
energiska arbetet kröntes med den framgång, att han redan efter
två år, vid promotionen 1869, mottog lagerkransen som
filosofie doktor.
Hans doktorsafhandling hade till ämne C. J. L. Almqvist,
hvilken vid föregående promotion skulle hafva blifvit
jubelmagister och afled i Bremen kort derefter. Han gaf här
uttryck åt en originel uppfattning, allt för frisinnad för de
rådande förhållandena. Han stod nu vid den utgångspunkt,
hvarifrån lefnadsbanorna utgrena sig, och det gälde att välja.
Där skilja sig nu de gamla skolkamrater, som fordom så
förtroligt samlefvat. »Att tänka fritt är stort», ty det
leder till andens sjelfständighet, tänker den ene; och så
gifver han sig in på det frisinnade skriftställeriets
törnbevuxna bana. »Att tänka rätt är större», ty det leder
säkrast till timlig välgång och utmärkelse, tänker den andre,
och så gifver han sig in på någon af de banor som leda
dit. Sedan träffas de måhända en och annan gång i lifvet;
den högtuppsatte nickar då med mer eller mindre
konventionel välvilja mot sin forne kamrat, men undviker närmare
beröring och går helst hans dörr förbi. Arvid Ahnfelt
hade gjort sitt val; han hade valt den törnbeströdda banan.
Som e. o. amanuens fick han en lönlös eller omärkligt
aflönad anställning vid riksbiblioteket i Stockholm och kom
sålunda till hufvudstaden, där han under hela sitt följande
lif qvarbodde. I biblioteket hade han rikligt tillfälle till
literaturforskning, och det begagnade han med begärlig ifver.
Som bibliotekstjensteman uträttade han väl för öfrigt ej
mycket och lemnade efter någon tid sjelfva befattningen.
Det var åt den liberala pressen som hans håg egentligen
var riktad, och här inträdde han som verksam medarbetare
i det då af Sohlman redigerade Aftonbladet. Mer anslående
och i ögonen fallande var hans verksamhet i Ny illustrerad
tidning, där han författade den med hans initialer A. W. A.
undertecknade veckokrönikan. Här kom han åter uti intim
beröring med en medlem af den familj, med hvilken han
under sin barndomstid så förtroligt samlefvat. I Harald
Wieselgren, dåvarande redaktören för Ny illustrerad tidning
fann han en lika varmhjertad som erfaren äldre vän, hvilken
bistod honom med råd och dåd. Ahnfelt gaf gengäld med
sitt arbete; hans krönika var ett alltid gerna läst bidrag,
om än den trångsinta konservatismen där ibland fick sina
skarpa slängar, och under Wieselgrens bortovaro förestod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
