Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ariosot: Pourquoi dans les bois? Denna Lakmés
öfver-sättning i toner af den spanske pagen Cherubinos »Jag ej
vet, hvad det är som mig plågar», gör ett sannt och djupt
intryck. Det är den unga lotusknoppen, som långsamt
börjar slå ut sina azurblad och blygt frågar sig sjelf,
hvar-ifrån det ovana trolleri kommer, som håller dess fibrer
fångna, morgonrodnaden kort före solens, före kärlekens
strålande uppgång på hennes himmel. Aningsfullt och
drömmande klingar det sista isolerade »Hvarför?» Mindre
tilltalar oss koloraturarian, som emellertid är högst fyndigt
placerad och hvars passager hafva rätt många originella
och indiskt pikanta drag. Ackompagnementet är här som
mångenstädes en fest för örat.
Af fruktan for att bli omodern och odramatisk
använder Délibes af princip sällan längre melodiperioder. Som
de flesta andra nu för tiden är han ej nog stort musikaliskt
snille att finna melodier, på en gång melodiskt afrundade
och sceniskt dramatiska. Det är derföre, som en sådan
melodi, när den någon gång kominer, gör så stor effekt i
nyare arbeten. Så är nu ock fallet med Lakmés i andra
duetten inlagda sång om den heliga lunden, en tjusande
täck melodi; som för svenskar ej blir mindre tilltalande
genom att lustigt nog i sin början påminna om en af
glansmelodierna hos — Karl Mikael Bellman. I sista akten
sjunger Lakmé en berceuse, som dock ej på långt när går
upp mot Meyerbeers i en totalt liknande situation
(Afrikanskan) oeh en tirad om det äktenskapliga vigvattnet, ganska
passionerad och nervöst effektfull, men med för tydliga
tributer af toner åt Van Zandt, som mot slutet började fordra
dylika hvar minut, och som ännu i dödens våld ville trösta
sig med ett oväntadt hopp upp på en hög dur-ton i en
moll-fras.
I duetterna är Lakmé temligen osjelfständig, som
naturligt är, då hennes vesterländska älskare i vesterländska
toner lär henne kärlekens språk, hvilket hon sedermera lydigt
upprepar med precis samma nyanser och fermater, hvilket
bevisar hennes intelligens oeh goda musikminne, bland annat.
Alskaren är från England, men kommer dock lyckligtvis ej
med några britiska musikaliska varuprof. Skulle Indien af
England underkufvats med engelsk musiks bistånd, då hade
drottning Victoria den dag som är haft en titel mindre. Nej,
hvarken Rule Britannia eller Home sweet home, icke ens någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
