Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Albions hundratusen skräcklig a »ballads». Nej, löjtnanten
i hennes majestäts armé har hörbarligen forsett sig oeh
förhört sig på de franska kompositörerna Gounods, Thomas
och Bizets operor, ty det är ur dem han regelbundet en
gäng i hvar akt framkuttrar ett forälskadt duomotiv, hvarmed
Lakmé ögonblickligen är på det klara. Dessa motiv äro
dock af skäligen olika värde; ett par hafva värme och melodisk
ådra, men vissa andra utgöra for Lakmé allt annat än
inbjudande bekantskaper med europeisk musik, specielt första
duettens första motiv om t glömska», hvilket både Laknré
och den musikälskande åhöraren gör bäst att glömma så
fort som möjligt. Andra duettens stora fermatmotiv är
visserligen melodiskt föga värderikare, men det är en italiensk
svällande, cantabel melodi, som pousserar rösterna med
italiensk omtanke och skicklighet och som, väl föredragen,
är säker om sin verkan. Föröfrigt må gerna medges, att,
när librettisterna stält Délibes i den våndan att skrifva en
kärleksduo för hvar akt mellan samma personer, han på det
hela redt sig ganska bra med den kinkiga affären,
åstadkommit både stegringar och nyanser samt försett alla tre
med en särdeles graciöst monterad orkestral ram.
Skrida vi nu till de saker, där löjtnanten (naturligtvis
ha alla älskande och älskvärda löjtnanter tenor — i operor),
låter höra denna sin organ, finna vi först, att han, lemnad
ensam på scenen med några prelatentiskt buddhistiska
smycken, icke för ty med stort lättsinne erinrar sig Margaretas
juvelaria ur op. Faust, deri han kanske på Her Majesty
Opera försett sig på en tjusande svensk stjerna på sångens
himmel. Alltnog, äfven han uppstämmer en juvelaria, fast
betydligt mindre vacker och effektfull. Men hau har dock
sin 8/4-takt och sin höga ton på slutet, med koloraturen
är det mindre bevändt; antagligen låg ej sådant för Talazacs
röst. Arian saknar ej förtjenster, men ingen större än den
att den genast gör löjtnanten pin kär i den osedda Lakiné.
Tamino får åtminstone ett porträtt, han, som åstadkommer
blixtkärleken och arian (och hvilken aria han sjunger!),
men Géralds vals orsakas endast af några bijouteriartiklar.
Tant de bruit pour une — bracelette!
Denna bravuraria öfverträffas dock mycket af sista
aktens cavatina, ett smekande lent amoroso, låt vara att
sluteffekten är signerad Charles Gounod. Föröfrigt hör till
partiet ett arioso i två kupletter i andra akten, mycket be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
