Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af alla jordens kompositörer torde berlinaren Jakob
Meyer Beer (italiserad Giacomo Meyerbeer) ha varit den
slugaste, den som mest kunnat göra skäl för
yankeebenäm-ningen »a smart man». Eller behöfs det ej slughet, mycken
slughet för en berlinare att i Paris skörda sitt lifs största
framgångar, af Paris uppsättas på ärans piedestal inför all
verlde»:, af Paris ännu många år efter döden vara hyllad
och ärad som på intet annat ställe i hela verlden, af Paris,
detta för fremlingar inom konsten så otillgängliga Paris!
Och en tysk, en jude, en berlinare!
Meyerbeers bana gick dock ej direkt med kurirtåg
Berlin—Paris. Långt derifrån! Den gick dit via Italien
och resan upptog tio år. Liksom Weber elev af Vogler,
lyckades Meyerbeer dock ej så väl som denna sin kamrat
intaga läraren, ej heller draga så stor profit af hans lärdom.
Meyerbeers första opera blef ett fiasco. Man tänke sig
den äregirige judens känslor! Nej, det dugde sannerligen
ej längre nöta bort sin tid hos Vogler och med
Vogler-operor. Hör, livilka toner söderifrån, hvilka siréntoner!
Och hvilket namn på ryktets vingar! Gioachimo Rossini,
Tancreds, Barberarens, Cendrillons, Gazza ladras lyckliga,
firade, tillbedde maestro! Tiden var i Rossinis våld, den
som vill smeka tiden, göra lycka — till Italien!
Med den beundransvärda assimilationslätthet och
lo-kaliseringstalang, som är Israels barns arfvedel i alla land,
satte sig Meyerbeer genast efter endast ett par åhöranden
af de nyaste Rossinistyckena in i maestrons manér. Och nu
farväl gamla pappa Vogler med dina ärevördiga melodier,
dina snäfva harmonier, din stränga kontrapunkt! Fram med
Pesarosvanens insmickrande melodier, kittlande
orkesterbuller och doftande koloraturblomster!
Meyerbeer försökte till och med öfverbjuda Rossini i
allt detta och hopade i några operor fioriturerna så lasstals
att t. o. m. Rossini fann det vara för mycket blommor,
Rossini som just då i böijan af 20:talet började gifva sin
stil en mer dramatisk och sofrad hållning, hvilket trots
den ännu frodiga koloraturblom stringen märkes i mästarens
ståtliga opera »Semiramis», Rossinis sista arbete för Italien,
som i^ början ansåg operan för komplicerad, för — lärd.
Afven Meyerbeer hade några år förut för Torino
komponerat en »Semiramis» (till Metastours librett), men den
boll sig ej länge uppe. Bättre gick det med »Emma di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
