Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från landsortsscenen, af C. Correus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miljen och vännerna, till ett af de vanliga
torsdagssam-qvämen, vid hvilka man dricker té och spelar domino. Man
kan nästan säga, att lougörerna följa slag i slag. Hade icke
författaren delvis omskapat romanens inskränkte Grivet, den
ene af familjens manliga vänner, till ett smågnatigt original,
som genom sitt käbbel med Michaud, f. d. poliskommissarien,
och sin minutiösa punktlighet rätt ofta kommer publiken att
skratta, skulle såväl senare delen af första akten som större
delen af andra blifva outhärdliga. Ännu återstår en af
pje-sens personer att presentera; det är Suzanne, som här är en
glad yrhätta, full af solljus och godhet, och systerdotter till
Michaud. Hon är således raka motsatsen till romanens
Suzanne, hvilken beskrifves som en säflig och sjuklig qvinna
och hustru till Michauds son. Denne senare har deremot
uteslutits. Med Suzanne har en solstråle insmugits på den
dystra taflan, och hennes barnsliga joller om sin »blå prins»
verkar behagligt upplifvande.
Då ridån går upp för andra akten, är det åter en
torsdag, ett år efter den förra. Sällskapet sitter som vanligt
kring tébordet, och dominospelet afbrytes endast af fru
Ra-quins snyftningar, då spelet återför i hennes tankar den döde
sonen. Mordet har nemligen försiggått; Thérèse och Camille
äro brottslingar. Men longörerna äro för de mera kritiske
mycket påfallande, och hela akten synes endast tillkommen
för att fullkomna en bild, utan att derför kunna sägas vara
nödvändig. Handlingen består egentligen blott deruti, att
genom Michauds beinedling Laurent och Thérèse efter
låt-eadt motstånd gå in på att blifva ett par.
I tredje akten börja de glänsande om Zolas
detaljrikedom starkt påminnande scener, som för publiken måla
sam-velsqvalens utbrott och tillväxt. Det är bröllopsnatten.
Thérèse, långt ifrån denna djerfva oblyga qvinna Zola i
romanen skildrat, sitter der åter till utseendet lugn och kall,
men sedan fru Raquin och vännerna aflägsnat sig, och
Laurent inkommit, ger sig hennes ängslan luft, och hennes
tankar på den mördade Camille kläda sig i ord. Hon
uppskrämmer äfven Laurent, och först nu lär man känna, att
han är en sämre natur, först nu återfinner man spår af
romanens Laurent, denne kätjefulle, sysslolöse sälle, hvars råa
bondnatur endast har ett mål, nemligen att icke neka sin
kropp det den åtrår, blott det icke kostar möda och
pen-öingar. Äfven Laurent fattas af Thérèses yrsel, ehuru han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>