Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Andrassy och Bismarck, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kniephof, endast kuude gifva föredömet af preussisk
milita-rism och trånga landtjunkerliga vyer. Född den 8 mars 1823
i den lilla ungerska köpingen Zemplin, belägen i det
likbe-nämnda comitatet vid galiziska gransen, var han till
lefnads-åldern åtta år yngre än Bismarck och föddes vid den tid,
då denne som bäst undergick sin spartanska krafthärdning
vid Plamanns institut. Andrassy fostrades ej i spartanernas,
utan snarare i athenarnes anda; hans epikureiska
sinnesriktning hade också ingenting gemensamt med den stoicism, som
man då i Preussen med all kraft sökte uppöfVa.
I det politiska lifvet inträdde Bismarck och Andrassy
samtidigt, men i helt motsatta stridsled. På den »förenade
landtdagen» i Berlin 1847 började den burschikose
landtjun-kern Bismarck-Schönhausen uppträda som den
gammalpreussiska konservatismens alltid slagfärdiga huggvärja. På den
ungerska riksdagen samma år slöt sig däremot Andrassy med
ungdomlig lifsfriskhet till den liberala oppositionen. I
motsatta stridsläger uppträdde de också under revolutionsåren
1848 och 1849. Vid sidan af herrarne v. Manteuffel
bekämpade Bismarck med obruten hårdnackenhet den revolutionära
rörelsen och vann därigenom med tiden en riklig belöning
af sin tacksamma regering, som med ens upphöjde honom
till förbundsgesandtens höga värdighet Som enthusiastisk
frihetskämpe anslöt sig däremot Andrassy till den ungerska
uppresningen och fick nogsamt erfara, att den vägen ledde
till upphöjelsen — i galgen. Som major vid den
Zemplin-ska landstormen kämpade han med oförvägen tapperhet mot
de kejserlige vid Schelchat, framfor Wiens portar och vid
Ofens belägring. Då lyckan böljade vända sig, sändes han
af Debreczinkonventet som diplomatisk agent till
Konstanti-nopel med uppdrag att söka formå turkiska regeringen till
militäriskt uppträdande mot Ryssland, hvilket då beredde
sig att som Österrikes bundsforvandt med vapenmakt dämpa
den ungerska uppresningen. Detta ändamål kunde han väl
ej uppnå, men i de turkiska regeringskretsarne gjorde han
sig ändå väl omtyckt. Till stor del genom hans personliga
inflytande utverkades, ått sultanen, af ven med fara att
ohjelp-ligt stöta sig med Ryssland och Österrike, gaf fristad och
välvilligt mottagande åt de ungerske flyktingar, som lyckades
komma öfver gränsen.
»Ungern ligger för ers majestäts fotter», rapporterade
den segrande Paskjevitsj till sin kejsare. Sedan gick häm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
