- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
195

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Andrassy och Bismarck, af Otto Sjögren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dens barbariska hemsökelse fram öfver det besegrade landet.
Andrassy var redan i säkerhet i Konstantinopel och begaf
sig därifrån till London, men till galgen skulle man änd&
befordra honom — så godt man kunde. For sitt deltagande
i den revolutionära rörelsen blef han nämligen af krigsrätten
dömd till döden som högförrädare. I enlighet med den falda
domen blef han väl icke egentligen »in effigie», men — i
ordets bokstafliga betydelse — »nominelt» hängd.
Exekutionen verkstäldes nämligen på det sätt, att en plåt, på
hvil-ken hans namn var inskrifvet,a af bödeln uppspikades vid
galgen på afrättsplatsen i Budapest. Så var nu Andrassy
hängd, men ej på ringaste sätt lifsfarligt; endast hans
förmögenhet torde hafva tagit någon skada genom domens
efterverkningar.

Medan Bismarck satt som preussisk förbundsgesandt vid
det gröna diplomatbordet i Frankfurt, lefde Andrassy som
politisk flykting dels i London, dels i Paris. Hans
sympatiska, älskvärda personlighet och den nimbus, som omgaf
frihetskämpen, förde honom i beröring med en mängd
framstående män i den politiska och literära verlden. Från den
af flyktingarne bildade revolutionskomiténs planer och
förhandlingar höll han sig visligen undan; »det är ej nog
att vara hängd, man bör ock höflig vara», måtte han hafva
tänkt. Att han sammanträffade med Bismarck vid något af
dennes besök i Paris, är väl ej troligt; men i motviljan mot
Österrike hade nu ändå den preussiske förbundsgesandten
narmat sig den ungerske patrioten, och på denna basis trädde
de måhända under en följande tid i den första närmare
beröringen med hvarandra. Efter några års landsflykt erbjöds
det visserligen Andrassy att fritt återvända till Ungern; men
han vägrade, emedan därvid var fast det vilkor, att han
skriftligen skulle förklara sig ångra sitt deltagande i
revolutionsrörelsen samt för framtiden afhålla sig från hvarje slags
politisk verksamhet. Hellre än att på sådana vilkor återvända
njöt han ännu någon tid umgängesnöjena i Paris.

Utan vilkor fick han slutligen 1860 återvända till
Ungern; Bismarck var då preussisk ambassadör i Petersburg.
Genom oktoberdiplomet hade då det politiska lifvets
åter-uppvaknande i Ungern blif vit möjliggjordt. Andrassy anslöt sig
till Deaks nationela parti, som på laglig väg, utan revolutionära
hjelpmedel, sökte verka för återställandet af ungerska
författningen och i ej ringa mån lyckades. Han blef Deaks

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free