Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Andrassy och Bismarck, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskling och förtrogne samt spelade som sådan en
framstående rol i det utskott, hvilket hade att uppgöra
forsonings-vilkoren. Vid slutförhandlingarna, till hvilkas utgång han
väsentligt bidrog, ådagalade han en så stor skicklighet och
en sådan öfverlägsenhet i debatten, att han af Deak, och
eä-kerligen ej af denne blott, betecknades som en
»providen-tiel man».
I sitt parlamentariska uppträdande skildrades han af en
samtida såhär:
»Vältalaren söker man hos grefve Julius Andrassy
för-gäfves. Oafsedt, att hans magyariska har något litet af
slovakisk accent, och att han något stammar, äro äfven
glänsande ordvändningar honom främmande; han talar rakt på
sak, ja torrt, hvarvid man här i landet icke är van. Trots
detta, är han onekligen hela riksdagens intressantaste talare;
intet ämne är så utnött, ingen debatt så uttömd, att han icke
skulle kunna få fram någon ny, ännu icke belyst sida däraf.
Deaks anföranden hafva det egendomliga med sig, att man,
då han talar, städse tror sig höra, just hvad man sjelf tänkt,
blott öfversigtligare, mer logiskt och öfvertygande
samman-fattadt än hos någon annan talare. Andrassy däremot
öfver-raskar städse åhöraren; han angriper motståndaren från
någon alldeles oförmodad sida och ställer fram argument, på
h vilka ingen tänkt. Därför af sluta Deaks anföranden
vanligen debatterna, medan Andrassys gifva dem en ny vändning».
Medan Andrassy fortgick på den parlamentariska banan,
blef Bismarck ministerpresident (1802) och frammanade under
förbittrad kamp mot den parlamentariska statsmakten inom
sitt eget land den yttre politiska situation, som tillspetsade
sig i kriget 1866. Så länge utgången änuu var oviss,
försmådde han ej de »revolutionära hjelpmedlen», för den
händelse lyckan skulle visa sig mindre gynsam mot de
preussiska vapnen. Att han fört hemliga underhandlingar med de
ungerska patrioterna, har han till någori del sjelf erkänt; att
de gått ut på en uppresning, till hvilken Klapka skulle taga
det synliga initiativet, har också afslöjats. Meningen Var
ät-ven, att italienska trupper skulle bana sig väg till Ungern
för att där »gifva Österrike ett hugg rakt i hjertat». Hvad
hållning Andrassy haft till dessa underhandlingar, känna vi
ej; fullt främmande för dem kan han i sin framskjutna
stali-ning ej hafva varit. Från denna tid står han afgjordt fram
som förkämpe för Ungerns separering från Österrike som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
