Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Mäster Olof, en parallel af Ignotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena som det andra samma egoistiska, bigotta och inskränkta
representant för allt hvad Strindberg sammanfattar under
namn af matriarkatet.
De figurer, på h vilka den ändrade tonen i den senare
upplagan inverkat mest fördelaktigt, äro munkarne. I den
första äro de rena teaterbofvar ntan en gnista af något
försonande drag, snåla, lystna och skrymtande. I den senare
äro de snarare svaga än elaka, män som lika mycket genom
omständigheternas makt som sin egen karakter blifvit
dåliga. Utom det, att de sjelfva på det viset bli mera
mänskliga och sympatiska, så h vässes äfven udden i den mot
katolicismen rigtade pilen därigenom. Alla religioner kunna
ha dåliga b§kännare, så att så som de först voro tecknade
träffar hugget icke läran. Men i den senare upplagan
framlyser just den dåliga inverkan den har genom att förderfva
karakterer, som äro böjliga och kunna ledas till såväl godt
som ondt.
Hvad som åter i fråga om karaktersteckningen utgör
den versifierade upplagans svaga punkt är efterspelet.
Den bild vi där fa af Mäster Olof har det felet att
ieke blott vara än mera falsk i historiskt afseende än något
i teckningen af honom förut, den är äfven konstnärligt osann.
Den strider mot hela den utveckling hans karakter i dramat
fått. En karakter af den arten försoffas ej för lifvet af ett
slag; han dukar antingen helt under för det och blir en
hånande skeptiker, eller reser han sig luttrad efter det — men
en matgud och toffelhjelte blir han näppeligen.
Kristina har äfven blifvit alldeles omdanad. Hon
framstår i Olofs och sonens samtal som ett veritabelt huskors,
en något djärf utveckling af tredje aktens vackra och
tilltalande figur.
Efterspelets intressantaste del är emellertid ej
skildringen af sjelfva dramats figurer utan det deri inflätade
mysteriet med dess upp- och nedvändning af förhållandet
mellan Satan och Gud.
Idén härtill har Strindberg tydligen fått genom
Almqvists Ormusid och Ahriman. Tankarne leddes på ämnet
genom en kroppslig och andlig öfverretning, hvari
författaren som en följd af bekymmer, sorger Qch sjukdom råkade
nnder sommaren 1873. Det framgår tydligt nog af
följande uttalande i hans sjelfbiografi:
»Som Johan genom sjukdomen, hvilken vändt ut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
