Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Mäster Olof, en parallel af Ignotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iil på hans hjärna, icke kunde hålla reda på sina tankar,
så stego gamla sådana upp/ En Gud såsom upphofsman
hade han aldrig strukit ut, om han också ej åkallade
honom. Han sökte en orsak till sina olyckor, och som han
genom religionen lärt att söka allt utom sig i stället för
inom sig, diktade han en ond Gud, som styrde
människornas öden. Gamla minnen om Ormuzd och Abriman stego
upp, och snart hade han ett system färdigt. Det föreföll
honom så enkelt, att denna verld af lögner, af svek, af
smärtor vore regerad af en ond makt, åt hvilken den
Högste gifvit välde. Han kämpade sålunda mot den onde,
och Gud den gode satt och såg på med händerna i kors.»
Samma idé är ju, som läsaren vet, äfven behandlad af
Carducci och Richepin. Mest slägttycke har dpck, som sagdt,
Strindbergs framställning af den med Almqvists och äfven
med Byrons i Cain.
Härmed sluta vi vår korta parallel.
Vi ha under dess gång funnit en del anmärkningar att
göra. Dessa ha dock alla berott på egendomligheter hos
författaren, som äro ett alster af hela hans verldsåskådning,
af hans teoretiserande, ytterlighetstorstande och nyckfullt
subjektiva skaplynne. Som dramatisk konstprodukt däremot
ger dramat, i sin senare form åtminstone, blott rum för
ovä-sendtliga anmärkningar, framför allt när vi betrakta den
senare upplagan skild från dess efterspel.
Som scenisk produkt torde Mäster Olof än i dag vara
det bästa Strindberg skänkt oss, det vill med andra ord
säga det bästa vår dramatiska literatur eger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
