Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Arbetarfrågan enligt engelska och enligt tyska synpunkter, af Kr. Winterhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma att direkt skada arbetarnes intressen genom att förbise
faktorer antingen af lokal art eller sådana, som på annat satt
beröra konkurrensfrågan. Något sådant riskerar man ej, då fria
associationer af å ena sidan arbetare, å andra sidan
arbetsgif-vare, sjelfva reglera sitt inbördes förhållande; ty dessa känna
hvarje detalj i den lokala industrins alla förutsättningar och
vil-kor. Man kan ej invända, att i senare fallet arbetsklassen städse
skall förblifva den underlägsna och att man till dess skydd
allt-så måste äga en ekonomiskt reglerande lagstiftning; ty det
engelska systemet, hvilket ju är raka motsatsen till det tyBka, bevisar,
att man å denna väg åtminstone hunnit längre och tillförsäkrat
arbetarne större fördelar och större säkerhet än annorstädep, för
att nu ej tala om den själfkänsla som framkallas af och åtföljer
den själfförvärfvade ställningen. Men i Tyskland har man ju
till och med förbjudit arbetarne att bilda sådana föreningar, hvilka
med samfäld kraft kunna uppträda likstälda med arbetsgifvarne.
Ett enda exempel torde vara tillräckligt att visa, hur
invecklad en dylik fråga kan vara, hur många olika hänsyn
därvidlag måste beaktas och hur lätt arbetarens eget intresse kan
skadas, där afsigten är att gagna. Vi välja frågan om en
inter-nationel normalarbetsdag.
Denna fråga innebär lika många Banitära och moraliska som
ekonomiska moment, hvilka måste vägas mot hvarandra, på
samma gång som alla erkänna, att den nationella konkurrensen
fordrar en internationel öfverenskommelse, om man öfver hufvud
taget skall komma till ett resultat.
För staten måste det naturligtvis vara i högsta grad
makt-påliggande, att slägtet ej försämras eller förderfvas till följd af en
kanhända under flera generationer försiggåendo öfveransträngning
af individen. Vår tids arbetsfördelning gör i &jälfva verket
arbetet mera förslappande, i vissa fall väl rent af förfäande, emedan
det fattas afvexling; derför käunes äfven hvarje timme öfver det
»normala» mycket mera ansträngande nu än på den tiden, d&
arbetet erbjöd större afvexling. Men dessutom hafva qvionor
och barn blifvit indragna i fabriks- eller grufarbetet, och man
får ej glömma, att om redan »barnet är mannens fader», 9& är
återigen barnets qvalitet beroende af moderns. Man förstår
genast, att samhällets intressen ej mindre än moraliska hänsyn här
spela en ofantlig rol och att de ren|t ekonomiska hänsynen ej
kunna tillåtas vara alldeles ensamt rådande.
Frågan är endast: hvar skall man sätta gränsen? Om en
?nk torde man kan hlinda snart blifVa enig, nämligen att förbjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
