Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Eskilander Thomasson, justitieombudsman—justitieråd, af f. d. domare - II. Herr Thomassons åklagareskicklighet ytterligare belyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra äo att döma honom för oupps&tligt brott? Egde domstolen
intet laga medel att söka framtvinga sanningen?
Lät 089 sammanfatta de omständigheter, som talade för den
uppfattningen, att herr E. gjort sig skyldig till upps&tligt brott.
Han inskref i vigselboken ett oriktigt datum för en
persons födelse, oaktadt han hade speciell anledning att fästa pin
uppmärksamhet vid detta datum, enär han erinrats om den
felaktighet han vid vigseln begått, beroende ju9t på samma datum.
Anteckningens oriktighet var af beskaffenhet att kunna blifva
honom nyttig till döljande af en föregående försummelse.
Han hade — enligt eget erkännande — reflekterat öfver
utvägen att genom en oriktig dagteckning öfversJcyla sitt
föregående fel.
Han hade sedermera att göra ett utdrag ur vigselboken och
saken måste derigenom hafva återkallats i hans minne. Men den
oriktiga och för honom förmånligt oriktiga dagteckningen bibehölls
likafullt.
Rättegångsbalkens 17 kap. 30 § säger: »Der uppenbart och
på sannolika skäl grundadt rykte eller andra bindande
omständigheter och liknelser äro mot den som tilltalas; må ock domaren
värjemålsed ålägga. Men ej må det ske utan i nödfall och der
sanning ej annars utletas kan. Går saken å lif; då bör ej till
värjemålsed dömas».
Vi anhålla vördsamt att fl hemställa till hvarenda — vi
säga icke jurist — men person med vanligt sund t omdöme för*
enadt med nödig läskunnighet, huruvida icke detta lagrum är som
om det vore skrifvet för fallet i fråga.
Föreligga icke här »bindande omständigheter och liknelser»,
så veta vi icke, hvad dessa uttryck skola innebära.
Icke heller kunna vi inse, att något hinder skulle
förefin-nas i afseende å sakens beskaffenhet att ålägga den tilltalade
väije-målsed. Deruti att eden skulle afse icke ett yttre faktum utan
det inre uppsåtet, kan ett sådant hinder icke vara gömdt. Ty
lika litet som lagen har inskränkt eden till att gälla blott yttre
fakta, lika litet har lagskipningen gjort det. Med afseende &
graden af brottets grofhet kan icke någon befogad invändning
göras mot eds åläggande. Lagen undantager endast saker, som
gå å lif. Den lemnar i öfrigt åt domarens jugem6nt att afgöra,
när ed är befogad. Väl är det sant, att tendensen går emot
edgång, så att de brott, der denna ålägges, på senare tider allt
mera inskränkts. Men att det brott — uppsåtlig
embetsförbry-telse • - hvarom här vore fråga, skulle anses för groft att värja sig
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
