Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Musikalisk revy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for en hjeltetenor snarare en olycka än en fördel, enär
heros-pirtiet som bekant alltid mer eller mindre gå i tragiken, så att
fl operahjeltar öfverlefva sista akten. Var således början af
Lyonel ganska bra nr dramatisk synpunkt, så var slutet dess
aämre äfven ur lyrisk. Hr B:s tilltag att förvandla ett lyriskt
parti till heroiskt utvisade en betänklig brist på smak, särdeles
den veka F-dur-arians utförande som en krigsaria stötte grufligt för
hufrudet, låt vara att de höga tonerna A—C äfven här voro af
en bländande glans och vigör. Men mer än en ton, är ett
ar-tistakap, som Duprez i verlden sade — äfven han beryktad för
sitt bröst — C, men tillika varande en sann artist. Under senare
delen af Flotows opera forcerade hr B. både röst och spel, slog
mången gång in på burlesken och var stundtals svår både att
fö och höra. Intonationen lemnade stundom mer än lofligt
mycket att önska, röstbehandlingen med dess enformiga hvithet likaså.
Vi undra hvarför hr B. här ej uppträdde i tyska hjeltepartier i
st f. i lyriska såsom Lyonel och Fernando, der han ej kan
uthärda jemförelse med våra inhemska tenorer. Riénzi,
Tannhäu-ser, Lohengrin t. ex.
Fru Östberg var till större delen den bästa Martha, som
här på långliga tider uppträdt. Spelet följde noga rolens facer,
föredraget likaså, med dess eleganta fiorityrståt och sympatiskt
känsliga lyrik, såsom i Irlandsvisan, den vi knappast trodde fru
0. kunna sjunga så enkelt och rörande. Frk. Jungstedts Nancy
tangerade stundom mer än lofligt Vasateaterns nivå, men spelade
i alla fall ganska verseradt. Sången var stundtals lyckad, men
i t. ex. jagtvisan ännu allt för litet försigkommen. Rösten borde
akolaa än mera, materialet är ju excellent, Sak samma gäller hr
Nygren — Plnmkett — hvars röst borde gå ut med Portervisan
med en bättre method. Spelet var ej oäfvet, men sången föga
artistisk. Hr Strömbergs vis comica tog sig god t ut i Tristans
parti. Orkestern och kören voro i den iysligaste batalj med
hvarann igen, särdeles i torgscenen, operans förnämsta och
svåraste ensemble, hr Henneberg hade ingen makt öfver massorna.
Solist-scenerna gingo deremot bra, ackompagnerade med frenesi,
det sista numera en obligat bestialitet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
