- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
404

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Musikalisk revy, af Volontaire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nattro. Genren är dessutom ej så svår att beträda. Courage
blott! »Pelle var bara modig!»

Sådana sällskapsspektakel passa bättre i ett förmak med ett
par dörrar till ridå, föräldrar, tanter, farbröder o. s. v. till publik
på salsstolarne sedan stora salsbordet satts i en vrå. Har man
då en pensionsflicka af fru Hartmans kulör så är spelet vunnet.
Fru Hartmans spel var nästan underbart. Hon måtte ha godt
minne sedan sin egen pensionstid eller också dagligen studera
speciet. Hon spelade ej, hon var, som landsortstidningar bruka
säga, på höjden af yra. Intet kan tänkas bättre gjordt, hvarken
i min, gest, eller uttryck. Måtte blott ej den fasliga Stockholms*
dialekten bita sig fast och hindra fru H:s framsteg »i den högre
koren», h var tåt hon berömligt syftar.

Frk. Pettersson var ej så lyckligt lottad af förf., flickan
hade fött brorslotten af de qvickheter, som funnos. Frk. P:s
kostym var derjemte illa funnen. Hon skulle varit ypperlig som
sjökadett, ett vitas genus, som kunnat uppkalla diverse roligheter
af förf. ’Att hon dock talade, marscherade, svor och älskade
som en hel karl är öfverflödigt nämna då det gäller en sådan
glänsande pojkvirtuositet som hennes. Litet lifligare kunde dock
tempot ha varit. Egenkärleken fick för stor plats,
omedelbarheten för liten. Dråpliga detaljer saknades dock ej, såsom den
(omedvetna ?) kostliga härmningen af hr Odmanns kända föredrag
med dess dubbla r-ljud, stötiga begynnelsestafvelser o. s. v. Till
sist visade sig frk. P. som en ganska duglig valsör hvarförutom
det hela gick som en dans och framkallade stort bifall men ej
författaren, som för dagen kallade sig Enoch Helen.
Anledningen obekant. Förf. dess mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:33:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free