Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från parkett.
Nagra intryck och reminiscenser från de sista månaderna.
Ur teater-, literatur- och tidshistorisk syupuokt kunde
»Mäster Olofs» slutliga upptagande pä Dramatiska teatera
val vara egnadt att framkalla reflexioner af ganska bitter och
nedslående art. Vill man emellertid för tillfallet undvika
slika tankar och taga saken mera godmodigt, så kan man
t. ex. nöja sig att draga sig till minnes och ur en enda
detaljsynpunkt på denna pjes’ historia tillämpa hvad Levertin och
Heidenstam på ett ställe i sin kvicka och för våra kritici
och 8pecielt för våra hemmavarande författare begrundansvärda
broschyr, »Pepitas bröllop», säga om kritiken. De tala i
följande hädiska ordalag: »Inom literaturhistorien representerar
kritiken vanligen det löjliga, det som trippat fram med
lorg-nett och peruk, men somy slutligen jagadt på flykten, fått
skrattsalvor till grafringningar och glömskan till bautasten.»
A propos så att säga styckets förhistoria skulle det kunna
Tara nog med så pass mycket af citatet, men med farskt intryck
af en och annan nyare kritik både beträffande Strindberg och
andra moderna författare kan resten af citatet godt få följa
med jämte en varm rekommendation till vederbörande att se
sig i spegeln. De båda författarne fortsätta sålunda: »Den
moderna kritiken har ärft lorgnetten och peruken och fara är,
att den derför också får ärfva begrafningsceremonielet.»
Men innan begrafningsklockorna ljudit, är väl ej annat
att göra än en stillatigande reverens för exempelvis den
ogement imponerande, om ock i all sin vigtighet och visdom
omedvetet komiska lärdom, emot hvilkens »oss synes» ingen
appell lär finnas, då densamma liksom med en pekpinne på
pricken demonstrerar hvar Mäster Olofs författare i sin
ungdomliga häftighet och »omogna frihetsvärme» förryckt de hand*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
