Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande personernas (förmodligen i skolböckerna) »historiskt fast*
stälda» karaktärer och trädt den konstnärliga sanningen för
nära (en fras som låter något). Och likaså inför den peda*
godiska skarpsinnighet, för hvilken pjesskrifningskonsten ej
längre synes ha några —1 teoretiska — mysterier och hvars
spaltföreläsningar öfver den dramatiska konstens lagar troligen
äro lika sjelfständiga och grundliga som beredvilligt meddelade.
När man så från sistnämda håll får mottaga först en förintande
analys af »den naturalistiska dramatiken » och sedan den domen
öfver Strindbergs »Fordringsegare», att den pjesen är »en helt
banal och meningslös historia, der frånvaron af menskliga
rörelser, menskliga passioner nödtorftigt ersatts af en torr
reflexion, en förment djupsinnig »psykologisk» analys» — ja,
såväl i detta som ofvan antydda fall baxnar man och skäm3
naturligtvis djupt öfver sig sjelf, för hvilken det säger alldeles
stopp i försöken att fatta dessa nya prof — i synnerhet det
sistnämnda — på den högre visdoru, som esomoftast är
utmärkande för dessa båda kritici i hvar sin stad — såvida
man inte förhärdar sig och skäms för deras skull.
Hur pass framtidsvaraktig och omfattande betydelsen må
beräknas af upprättelsen och fredsslutet med »Mäster Olofs»
och »Röda rummets» författare, är sjelf klart alldeles omöjligt
att gissa; faktorerna äro dertill för många och variabla. Som
en yttre bekräftelse på en allt allmännare insigt om
författarens betydelse för den svenska literaturen, var det emellertid
en tilldragelse af glädjande natur. Tillfredsställelsen skulle
dock varit ännu större, ur den dramatiska konstens och
litera-turens synpunkt, om uppförandet af »Mäster Olof» varit
sådan, att man kunnat säga att landets hufvudstad egde
åtminstone en dramatisk scen, hvars personal med lif och intresse
och förmåga ginge till lösningen af sådana uppgifter.
Men så var det beklagligen ej, och det utgör en
ytterligare bekräftelse på den ytlighet och ensidighet i bildning och
intresse som är förherskande vid våra teatrar, så väl bland
de ledande som personalen för öfrigt. Det var endast sekunda
eller tertia gradens konst som då uppvisades. Den ende som
satte verklig kläm och stil på sin roll var hr Hillberg som
Brask, och äfven hr Bäckströms munk var karakteristisk.
Fröken Klefberg och fru Fahlman, hvars yttre habitus ej
synnerligen lämpade sig för en dylik uppgift, gjorde visserligen
hvarjehanda med god rutin, men det var ej nog. Hr
Theger-8tröro, hvars stora föregående förtjenster berättiga honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
