Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - En framtidssiare, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fenomenal tillvaro. Genom honom allena kan befrielsen i
skenverld ernås.
Men derjemte fins en annan art af konst, hvars symbol är
Dionysos. Under Dionysoskultens mystiska jubelrop spränges
individualiseringens länkar, och vägen ligger öppen in till tingens
innersta kärna, in till varats moderssköte. Musiken är
Dionysos’ konst, i motsats till alla de öfriga, apollinariska konsterna.
De senare äro af bilder af fenomenal verlden, skentillvaron, medan
musiken är afbilden af viljan sjelf och sålunda framter det
metafysiska gent emot det fysiska, tinget i sig gent emot dettas
skenform.
Beröringspunkten emellan det konstnärliga
alstriogsmomentet å ena sidan samt Schopenhauers metafysiska betraktelsesätt
och Wagners tragiska sinnesstämning å den andra ligger blottad.
Hvad Nietzsche ställer emot hvartannat under termerna
dionysoskult och sokratisk kunskapsoptimism, är icke annat än en
motsats mellan mystiken och rationalismen. Arbetet häfdar den
förras öfverlägsenhet; Nietzsche framträder såsom en fullblods
romantisk mystiker. Det okändas oändliga verld är tillgänglig för
menniskoanden, i hvarje sin aflägsnaste vinkel och i hvarje sin
skummaste vrå, icke för tänkarens förstånd, men för konstnärens
intuition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
