Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - En framtidssiare, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
über die moralischen Vorurtheile» och »Die fröhliche
Wissenschaft» är skiljaktig från den, i hvilken man nyss stod: man står
nu i ett hårdt, svalt, stärkande ljus, som påminner om tidiga
morgnar och tidiga vårdagar. Den man, inför hvilken man
finner sig stäld ansigte till ansigte, är en rekonvalescent, som ser
verlden i återuppståndelsens friskhet, en turist, som sorglös
vandrar sin väg och som icke älskar att ligga öfver mer än en natt
i hvart herberge, stundom åter äfven en raffinerad psykiater,
hvilken med en nästan vällustigt grym nyfikenhet lägger det
omedvetna själslifvets småkryp under mikroskopet och spetsar dem upp
på sin tankes udd, såsom entomologen insekterna på sina nålar.
I samma mån som man intränger längre i denna andra afdelning
af Nietzsches produktion, röjer sig emellertid städse klarare den
intima frändskapen mellan de skenbart skiljaktiga
individualiteterna i de båda bokgrupperna; och då man hunnit slutet, ha de
sammansmält till en enda.
I Nietzsches produktion före krisen hade funnits tvenne
centra, kring hvilka den aflagrat sig, tvenne hufvudidéer: den nya
kulturen samt den nya menniskan, som skulle kunna göra henne
lefvande. De första arbetena efter krisen hade till särmärke
rekonvalescentens ljusa lifssyn samt den grymt subtila analysen:
solskensstämningen och insekterna på nålarne.
Solskensstämningen förtätar sig, får konturer och blir en idealgestalt: den store
ensamme, den store nedbrytaren, förbrytaren, lifsbejakaren, som
ändrar alla värden; analyserna mångdubblas, lägga sig tätt intill
hvarandra, sammankittas till en grundval för en ny morallära, en
ny kultur. Idealgestalten blir haut-relief, blir fristående staty,
blir kött och blod och lefvande väsen i »Also sprach
Zarathustra»; moralen erhåller sin distinkta formulering i »Jenseits von
Gut und Böse» och i »Zur Genealogie der Moral». Sålunda
spänner sig en hög och bred brygga mellan de båda
ändpunkterna af Nietzsches författarbana; och öfver henne framskrider
det köttvordna idealet, såsom fordom Moses skred ned utfbr
Sinai berg med den nya lagens taflor i sin hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
