Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - En framtidssiare, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frälsningen från lidandet; viljandet befriar: det är den sanna läran om
viljans frihet. Jag gick genom folket och hade mina ögon öppna:
menniskorna ha blifvit mindre och blifva alltjemt mindre: detta
vållas af deras lära om lycka och dygd. Alltid lika mycken
svaghet som godhet, lika mycken svaghet som medlidande. Dygd:
det är för dem, hvad som gör tam. Snart skola de stå såsom
torrt gräs, törstande ej efter vatten utan efter eld. O,
välsignade stund, då ljungelden kommer!
Jag ärar de motspänstiga tungorna och de kräsna magarne,
hvilka lärde att säga »jag» och »ja» och »nej». Det djupa gula
och det heta röda: så vill min smak, hvilken blandar blod i
alla färger. Ty jag älskar blod.
Öfvermenniskan: i det ordet ligger, att menniskan är något
som måste öfvervinnas, att hon är en brygga, ej ett mål. Du
och I alla: I måsten öfvervinna eder själfva af kärlek till
öfvermenniskan. Der, hvarest staten upphör, — så sen dock
dithän, mina bröder; sen I honom ej, regnbågen och bryggan till
öfvermenniskan. Ej kärleken till nästan lär jag eder, ty det är
eder dåliga kärlek till eder sjelfva; ej heller kärleken till
kvinnan lär jag eder, ty vore det ej bättre falla i mördarehand än
i en brunstig kvinnas drömmar? Men vännen lär jag eder: han
vare eder jordens jäst och en aning om öfvermenniskan! Fri kallar
du dig! Fri hvarifrån? Hvad rör det Zarathustra! Men klart
skall ditt öga båda mig: fri till hvad. Kan du sjelf gifva dig
ditt onda och ditt goda och upphänga din vilja öfver dig såsom
en lag? Du måste brinna i dina egna lågor: huru skulle du
kunna varda ny, om du icke först blefve aska? Du ensamme,
du går den skapandes väg: en gud vill du skapa dig ur dina
sju djeflar. Den som är förhatlig för folket, såsom en varg för
hundarne: det är den frie anden, länkfienden. Fri från
drängarnes lycka, lösgjord från gudar och dyrkan, orädd och
fruktansvärd, stor och ensam: sådan är den sannfärdiges vilja. Han
känner ock den svåraste bland konster: den, att i rättan tid —
gå. Fri till döden och fri i döden, en helig nej-sägare, när det
ej mera är tid till ja: sålunda förstår han sig på lif och död.
En lycka allenast känner han ej: den undfågandes lycka. Det
är mitt armod, mina bröder, att min hand aldrig hvilar ut från
att skänka. Det är ljusets fientlighet mot allt lysande.
Men I ensamme af i dag, I skolen en gång vara ett folk:
ur eder, I som utkoraden eder sjelfva, skall framväxa ett
utköpt folk: — och ur detta öfvermenniskan.
Sålunda talade den vise Zarathustra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
