Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - En framtidssiare, af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dröjde ännu kvar öfver Frankrike under »l’ancien régime»; men
med de tvenne stora plebej-rörelserna: den tysk-engelska
reformationen och den franska revolutionen störtade antikens sköna
tempel samman, och på ruinerna murade det nittonde
århundradet sin enorma arbetarekasern. Den moderna demokratismen är
nämligen fortsättaren af kristendomens mission, slafväldets sista
yttringsform, slaf-moralens sist utspruckna giftblomma.
Hvad innehåller då detta ideal?
Dess dominerande element är det altruistiska. Det har gjort
dygder af alla de lyten, hvilka äro utmärkande för den svage,
vanmäktige, sjuke, samt inbränt missdådarmärket på den starkes,
glades, på herrens panna. Det har apoteoserat alla de
egenskaper, medels hvilka allenast det kunde hålla sig upprätt i
lifskampen: kärleken till nästan, medlidandet, sjelfuppoffringen. Det
är ett lifsfientligt, ett asketiskt ideal, som lagt jorden in under
evighetens tunga slagskugga.
Det har först och främst, i sina läror om dåligt samvete,
om synd, skuld och straff, lössläppt ett helt koppel blodhundar
öfver menskligheten. Det dåliga samvetets uppkomst skildrar
Nietzsche sålunda: Den första staten grundades derigenom, att
en herreras slog under sig en till antalet öfverlägsen befolkning,
hvilken saknade motståndskraft, samt tvang den till lydnad.
Dessa halfdjur, som voro vana att fritt ströfva kring, sattes i
samhällets tvångsjacka, — det var ungefär som om ett
vattendjur plötsligt förflyttats upp på landbacken. Alla instinkter,
hvilka förut vändt sig utåt, vände sig nu inåt, då de ej längre
tillätos verka i den naturliga riktningen; den vilda,
kringströfvande menniskans instinkter vände sig emot henne sjelf:
grymheten, förföljelselustan, förstörelsebegäret, behofvet af en fiende,
med hvilken det kan stridas. Den drift, som är den centrala
och förherskande hos slägtet: frihetsinstinkten eller viljan till
makt, plötsligt och våldsamt afspärrad från all verksamhet på
yttre föremål, vänder sig nu mot de inre, själsliga företeelserna.
Detta djur, som man vill tämja och som sargas till blods
mot burens galler, — denne trånande och förtviflade fånge,
som med ens afstängts från sin förutvarande, naturliga, djuriska
tillvaro, uppställer dessa gamla instinkter såsom något hvilket
bör bekämpas, kufvas, tillintetgöras. Sålunda blir just hvad som
förr var naturens kärna nu »det dåliga samvetet». Denna nya
företeelse: menniskan med det dåliga samvetet bemäktigas sedan
af den religiösa fördomen om en skuld till Gud, och först
derigenom drifves sjukdomen till sin fruktansvärdaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
