Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Funderingar på Skeppsholmen, af Informator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fosterländska bragder, måste taga sin tillflykt till samma enkla
medel som stodo våra förfäder till buds för tusen år tillbaka.
Om man ock icke sett sig i stånd att anlita den stora
konsten för bevarande af Svensksundsminnet, så hade man dock
kunnat välja medel, mera kännetecknande för vårt tidehvarfs
kultur än det som man nu tillgripit. Monumentet har sin plats
i en stad, som nu utmärker sig för sin högt uppdrifna
stenindustri. Skulle det icke varit mera lämpligt att resa en präktig
kolonn med nautiska emblem eller något dylikt än att ställa
en otuktad stenhäll på kant?
Säger man att denna fråga förråder brist på sinne för
styrkan och skönheten hos det enkla, som med de minsta medel
vill erinra om forntidens kraft och dygder, så hänvisas först till
de erinringar som fått plats härofvan och hvilka afse att
framhäfva det olämpliga i att förmena detta vara detta, i att spela
komedi då man åsyftar något så allvarligt som att med yttre
medel befästa ett vackert minne. Bauta- eller runstenen är
visst vacker och tilltalande i all sin enkelhet, helst sedd på sin
ursprungliga plats, vid gammal färdväg ute i bygden; men märk
väl: då skall det vara en verklig sådan sten, icke en eftergjord.
Om saken ses från en litet mera allmän synpunkt, så
skall måhända till och med en ganska inbiten Bautastenius inse
till hvilka orimligheter det leder, då man kritiklöst vill låta det
forna lefva upp och taga form på nytt. Hvarför skall man
vid valet af gamla förebilder just hålla sig till slulet af den
hedniska tiden och början af den kristna? Man kan ju utan att
lemna svensk botten välja sina förebilder något tidigare, mycket
tidigare t. o. m. — så mycket ärevördigare blir det — eller
senare, dock med iakttagande af respektabelt afstånd från vår
tid, som ju förmenas att göra sin egen uppfattning gällande,
att erinra om sig sjelf i de minnesmärken den reser. Låt oss
då antaga, att det exempelvis gäller att bereda en värdig
hvilostad åt stoftet af vår store landsman John Ericsson, hvilket i
ett amerikanskt krigsskepp snart lär nalkas den bygd som sett
honom födas. Går det icke an att resa en om vår tids långt
hunna konstutveckling vittnande mausolé öfver den snillrike
mannens ben, så kommer kanske någon antiqvitetsälskare och
föreslår att sänka dem ned i en nybyggd gånggrift, som genom
sin konstruktion och konstlösa sammansättning skall erinra om
längst förgångna tider. Ja, hvarför icke? Det är inte mer att
skratta åt än bautastenarne på Skeppsholmen äro. Eller ock
vill någon svärmare för medeltiden att vi skola innesluta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
