Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Funderingar på Skeppsholmen, af Informator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
store uppfinnarens knotor i ett helgedomakar eller reliqvarium,
exempelvis en sådan der arm af metall med tittruta af glas,
som vi litet hvar sett i statens historiska museum. De som
lida af bautastenspassion skulle måhända vara nog fördomsfulla
att opponera sig mot något sådant. Men det vore inkonseqvent
af dem. Härmning som härmning.
Mera välvilligt skulle de kanske ställa sig till ett förslag
att låta våra öfveråriga tjenstemän, folkskollärarne icke att
förglömma, gå lefvande i hög liksom de gamle nordiske kämparne.
Det vore billigare än att pensionera dem — och tänk så
tilltalande för den antiqvariska känslan!
Men skämt å sido! Efterapning har alltid kännetecknat
tider, som icke sjelfva egt förmåga af initiativ. Men icke är
vår tid så håg- och dådlös, oaktadt den låtit ifvern att bevara
slå öfver till imitationsvurm. Det är vackert, att man har blick
för utvecklingen och icke föraktar något af skedena i det
förgångna, hvartill frestelsen ligger nära då man föres med af en
kraftig och ursprunglig kulturströmning. Men lika visst som
det är farligt att blott lita på den egna ingifvelsen och
förmågan, lika säkert ligger det ett frö till försoffning, en början
till sterilitet i en starkt utvecklad reciptivitet. Om man i sin
ofta vackra entusiasm bara kunde akta sig för att förfalla till
meningslös vurm, som väcker de tänkades löje!
De många öfverdrifter som föranledts af imitationsraseriet
skola väl slutligen medföra, att allt flere och flere få ögonen
öppna för det rent af ovärdiga i det aperi som nu är så
modernt. På nästan alla områden utom det rent vetenskapliga
röjer det sig, och få äro de som besitta mod nog att, med
Andersens saga om kejsarens nya kläder i minne, säga ut sin
ärliga mening. Att gå i flock dödar en sjelfständig uppfattning
äfven hos dem som kunde vara mäktige en sådan, och vårt
tidehvarf är ju mer än något föregående sammanslutningarnas,
associationernas. Det får den erfara som tar till ordet mot
hvad han finner orätt. Allt förvändt, icke minst på det
estetiska området, har legioner att förfoga öfver.
Men en dag skall sund sans i hvarje fråga komma till
ordet, och då skall det sägas utan invändning — ty då skall
det vara modernt: må man taga upp det gamla, om och när
det är bra, bättre än vi förmå åstadkomma — men endast då!
Icke lär väl någon på allvar mena, att vi böra lära oss
göra minnesvårdar af de naiva handtverkare, som knackade sten
här i landet för tusen år sedan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
