Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Natt och morgon, novell af Alexander Balázs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garna genast tillstå det, hur underligt det än må synas eder
— jag är icke i stånd att bannlysa denna förtjusande q vinnas
bild ur min själ. Jag känner, att jag aldrig i mitt lif ska’
ilska någon annan. Då hon emellertid redan tillhör en annan
och jag under alla forhållanden vill gifta mig, har jag beslutat
att anförtro mig åt ödet och vänta tills detsamma för i min
väg ett tilltalande väsen. Likväl ...»
»Nå? Likväl?»
*Er uppenbarelse, min nådiga, har kastat alla mina
före-Batser öfver bord. Nu bryr jag mig inte om att vänta längre
p& ödet, för resten tyckes det mig som om min gamla kärlek
förlorat sin trollkraft och en ny ljuf och lycksalig känsla trädde
i degs ställe.»
* Min herre, jag ber ...»
»Denna nya känsla är kärlek, kärlek till er, som jag
visserligen aldrig har sett, men som i röst och ord eger något,
som ger lif och form åt den bild jag gjort mig af er. Jag
älskar er med all den glödande känsla ett ungdomligt,
trängtande hjerta förmår.»
»Jag blir inte klok på er, min herre. Fastän tvungen
höra på hvad ni pratar, förstår jag det alldeles inte. Hur kan
oi upptändas af kärlek till mig, som ni aldrig sett. Tänk bara
så lätt ni kan bedraga er! Till och med om jag ville antaga,
att föremålet verkligen vore vackert, så måtte ni väl veta, att
bara ett vackert ansigte inte är nog för att uppväcka kärlek.
Hvem vet, om inte morgonsolens första strålar skola förjaga
edra fantastiska bilder?»
»Ni har rätt! Jag älskar er icke för ert yttres skull, min
nådiga. Hvarken sol eller stjernor förmå utplåna er bild ur
min själ. Jag har beslutat, såvida ni har en gnista af
medkänsla för mig...»
»Nå? Jag har verkligen lust att se, hur långt ni kan
drifva ert lättsinne.»
»Jag tvekar inte ett ögonblick att säga så här: Min
nådiga! Om ni är i stånd att anförtro er åt en man soni ni ser
för första gången — för fan! jag glömmer att ni alls icke kau
se mig i detta kolmörker — och som på siu ära svär eder,
att allt hvad han säger er är sanning — förena då ert öde
med mitt och blif min hustru!»
»Hahahal»
»Ni skrattar?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
