Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Natt och morgon, novell af Alexander Balázs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad skulle ni tro om mig, om äfven jag vore så
lättsinnig och gaf er mitt ja?»
»Jag skulle endast tycka att ni liksom jag älskar det
äfventyrliga, det bizarra och att denua egenskap gör er ännu
mera tilldragande och pikant; att ni liksom jag ledsnat pä de
alldagliga vanornas enformighet och icke skyr ovanliga och
extravaganta steg, hvilket skulle utgöra mitt lifs lycka.»
»Edra ord läta sä öfvertygande och ni har verkligen
in-gifvit mig nägot fortroende, så att jag...»
»Är det möjligt — går ni in derpå?»
»Om tiden bestyrker allt hvad ni sagt, skall jag inte
säga nej!»
»Tideu! Tiden! Ni drar er tillbaka under
hvardagsmen-niskornas former. Nej, ljufva tillbedda, ni måste genast
besluta er: blott en enda dags uppskof förtager det äfventyrliga
och romantiska vid detta steg. Beslut er genast. Vi måste
genast låta viga oss innan dagens inbrott och tillfälle gifves
oss att undersöka hvarandras ansigtsdrag.»
»Det skulle ju vara omöjligt, äfven om jag sade ja.»
»Bestäm er blott och öfverlemna resten åt mig. . .»
En fruktansvärd aning uppsteg i min själ. Denne
vind-böj tel vet, att jag är prest, kanske. ..
Men vi skola följa sakens vidare utveckling.
»Och ni bekymrar er inte», frågade damen midt emot,
»om mina närmare omständigheter? Vill ni alldeles inte skaffa
er några underrättelser om mina förhållanden och förbindelser?»
»Hur kan ni tänka något sådan t, min fru? Hvad blef
det då af romantiken? O nej, jag begär långt ifrän någon
förklaring, utan tvärtom tillbakavisar den på det allra
bestämdaste. Jag vill såsom okänd göra er till min hustru. Derför
frågar jag: vill ni? Har ni mod och förtroende att blifva min?»
»Ja, må vara, jag är inte ovillig, men blott på ett vilkor.»
»Hvilket då?»
»Jo, ni måste lofva mig på ert hedersord att, ifall vi
efter ömsesidig bekantskap af någon orsak icke passa för
hvarandra eller vi skulle känna samlifvet olyckligt, icke lägga
något slags hinder i vägen för skilsmessan utan i stället
uppbjuda allt för att genomdrifva en laglig sådan.»
»Jag lofvar det, min allra käraste vänU
»Godt, här har ni då min hand!
Jag började gnida mina ögon för att öfvertyga mig om
verkligheten af hvad som händt och förefallit. Var jag vaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
